Hon anade ingenting
Publicerad 2011-10-06
Personalen på säkerhetsavdelningen hade varnats för att mordmisstänkte Erik Ljungström, 28, kunde vara livsfarlig.
Men den 24-åriga vårdaren ska aldrig ha fått informationen.
– Jag tror inte att hon hade en aning om vem hon hade att göra med, säger en anställd på häktet.
Den rättspsykiatriska avdelningen i Huddinge klarade inte av att hantera Erik Ljungström, 28.
Efter att personalen upptäckt en fasttejpad sax på hans vrist skickades han till säkerhetshäktet i Flemingsberg den 21 september.
Ljungström placerades i en av de 13 cellerna på plan 4 – häktets säkraste avdelning med den mest erfarna personalen.
– Där sitter de utagerande intagna, de farliga och självmordsbenägna, säger en anställd på häktet.
”Borde finnas rutiner”
Personal på avdelningen informerades om incidenten på rättspsyk och att han tidigare försökt strypa en arrestvakt i Södertälje.
Men enligt de anställda gick informationen aldrig ut brett.
– Det borde finnas en rutin för att informera om att det här är en farlig människa. Men ingen utanför avdelningen visste om det.
Häkteschefen Agneta Kempe bekräftar att sådana uppgifter sällan delges samtliga i personalen.
– Det är främst de som ska hantera den intagne som informeras, säger hon.
Attackerade bakifrån
I måndags tog den 24-åriga kvinnliga vårdaren ensam emot Erik Ljungström på häktets tak för att släppa in honom i en av rastburarna. När hon vände ryggen till knuffade han omkull henne. Med hjälp av en batong från en tillrusande kollega slog han ihjäl henne.
– Jag tror inte att hon hade en aning om vem hon hade att göra med, säger en kollega.
24-åringen anställdes så sent som den 1 september i år efter att ha vikarierat under sommaren. Enligt kollegorna jobbade hon mest i den så kallade bevakningscentralen – och hade därmed inte direktkontakt med de intagna. Nu tillhörde hon poolgruppen.
Fram till 2005 var det alltid minst tre personer närvarande, samt en som höll uppsikt, när en intern släpptes ut i rastgården. En omorganisation ledde till att en ensam person tog emot intagna när de skulle rastas. Ännu i dag saknas skriftliga rutiner för de häktades promenader.
Ekonomiska skäl
Personalen säger att de påtalat bristerna för ledningen gång på gång, men fått svaret att det handlar om besparingar.
– Det är många som har befarat att något sådant här skulle hända, säger en anställd.
Agneta Kempe tillträdde som häkteschef 2007 och kan inte svara på varför antalet medföljande vårdare minskades så drastiskt 2005. Men hon invänder mot att det bara handlar om besparingar.
– I en sådan här verksamhetsanalys tittar man på alla aspekter. Jag vet inte skälen till just den här förändringen. Men generellt kan det ju handla om att man vill optimera personalen.