"Straffmålisar" erkänner brott de inte begått

Barn och unga i kriminella nätverk erkänner och döms för grova brott som begåtts av äldre personer. Det uppger kriminella i en studie från Brottsförebyggande rådet (Brå).

– Barn är lättare att manipulera och förstår ofta inte de långsiktiga konsekvenserna, säger Katharina Tollin på Brå.

Att ta på sig brott som begåtts av äldre personer – och därmed bli en så kallad ”straffmålis” – pekas ut som ett snabbspår för att stiga i rang inom nätverken.

– Det är tydligt att det framför allt handlar om ”springpojkar” och man beskriver det som att de får ta på sig det här, säger Katharina Tollin, projektledare för Brå-rapporten om barn och unga i kriminella nätverk, där närmare 30 personer som varit eller är med i kriminella nätverk intervjuats.

Det uppges främst röra sig om skjutvapenvåld. Antingen kan man pressas att ta på sig ett brott eller så görs det självmant mot löfte om ersättning, enligt de intervjuade.

– Det kan handla om materiella ting, att man erbjuds någon typ av betalning för att avtjäna straff, säger Tollin.

Löfte om ny bil

– Flera säger även att man ger löften om att man ska ta hand om deras familjer när de sitter av ett straff, till exempel att familjen ska få en bil eller en ny lägenhet.

Antingen planeras det i förväg att en yngre person ska åka dit, exempelvis genom att låta denne lämna fingeravtryck på föremål som används vid brottet, eller så dyker idén upp efter brottet då någon blivit misstänkt, enligt intervjuerna. Då kan det vara så att barnet går in till polisen och falskt erkänner brottet.

Vid sådana tillfällen kan barnet ha fått berättat för sig exakt hur brottet gick till av någon som faktiskt var med och utförde det, för att trovärdigt kunna prata om det i polisförhör, uppger flera intervjupersoner i studien.

Hur utbrett fenomenet skulle kunna vara ger rapporten inget svar på. Men att liknande uppgifter lämnas av personer från olika nätverk och städer ger visst stöd för att det faktiskt förekommer, anser Tollin.

De intervjuade uppger även att metoden faktiskt fungerar.

– De som berättade om förfarandet och haft insyn i det har inte beskrivit det som att det är något som har misslyckats, utan att det är personer som har suttit av tid.

Kan de inte ha anledning att ljuga om det?

– Enstaka personer skulle kunna ha intresse av att ifrågasätta rättsväsendet. Däremot tror vi inte att det skulle återkomma i flera intervjuer om det inte finns någon typ av grund.

Gunnar Appelgren, kriminalkommissarie och gängexpert på polisen, känner till uttrycket ”straffmålis” sedan många år och vet att kriminella nätverk försöker få yngre personer att erkänna brott de inte begått.

Däremot ifrågasätter han att det leder till att fel personer faktiskt döms för exempelvis mord och mordförsök.

Förvillar och fördröjer

– Det krävs väldigt kraftfull bevisning för att få någon fälld. Det räcker inte med att någon påstår något och att man har ett avtryck. Det krävs mer, man måste kunna bindas till själva brottet på platsen, säger han.

– Jag kan tänka mig att flertal har suttit anhållna och häktade ett tag och att man förvillar och fördröjer jakten på gärningsmännen. Men det skulle förvåna mig om vi har många dömda oskyldiga som har tagit på sig brott som ”målis”.

Barn som döms för grova brott placeras oftast på Sis-hem. Sis presstjänst uppger i en kommentar att de i regel inte har någon anledning att ifrågasätta det som framkommer i Brå-rapporter, men kan inte kommentera saken ytterligare.