Kannibalerna kan inspirera andra

Det är psykiskt mycket sjuka och störda människor som äter upp sina offer. Något känt svenskt fall finns inte.

– Nej, inte så långt tillbaka som vi har statistik, säger Jerzy Sarnecki, professor och kriminolog.

Han har heller inte stött på något svenskt fall i den kriminalvetenskapliga litteraturen.

– Vilket inte innebär att det inte kan ha inträffat. Vet vi inte, så gör vi ju inte det.

Varje enskilt fall av kannibalism väcker stor uppmärksamhet världen över. Senast den nyligen dömde tyske Armin Meiwes. Han hjälpte sitt offer som han träffat via internet att begå självmord. Han åt därefter upp delar av offret.

Det fanns ingen, och finns fortfarande inte, någon tysk lag att döma Armin Meiwes efter och därför dömdes han till åtta års fängelse för ”vållande till annans död”.

– Det är känt att kannibalism inspirerar. Inträffar ett fall som det skrivs och talas mycket om så kan det leda till nya fall, säger Jerzy Sarnecki.

Däremot tror han inte att Thomas Harris böcker om seriemördaren och kannibalen Hannibal Lecter, (Röd drake, När lammen tystnar och Hannibal), inspirerar till efterföljd. Inte heller filmerna med samma namn.

Risk för hjärnsjukdom

– Nej, det är fiction, påhitt, och det är inte lika inspirerande, säger Jerzy Sarnecki.

Det kan vara farligt att äta människohjärna. Det kan leda till Creuzfeld-Jacobs syndrom, en galna ko-sjukan-liknande sjukdom.

– Kannibalkulturen på Nya Guinea drabbades mycket hårt av detta och gick därför i stort sett under, säger Jerzy Sarnecki.

Per-Iwar Sohlström