Flera svenskar i Storbritannien oroliga för framtiden
Uppdaterad 2016-06-25 | Publicerad 2016-06-24
LONDON. Efter brexitomröstningen: Nu växer oron bland svenskarna som bor i Storbritannien.
– Det är 90 procents risk att jag måste flytta. Jag driver mitt eget företag och är helt beroende av frihandeln, säger smyckesdesignern Elina Borgert.
Uppskattningsvis bor mellan 60 000 och 80 000 svenskar på de brittiska öarna. Efter brexitomröstningen där Storbritannien röstat för att lämna EU växer oron bland Londonsvenskarna.
Elina Bergert är smyckesdesigner. Efter tre år i London kan hon tvingas lämna Storbritannien.
– Jag är småföretagare och hade tänkt satsa heltid på mitt företag, men nu kanske jag blir tvungen att flytta härifrån, säger hon.
"Blir en slags andra klass"
Efter att ha jobbat som advokat i flera år har hon nu startat smyckeskollektionen Coco’s Liberty med London som bas.
– Det är 90 procents risk att jag måste flytta. Jag driver mitt eget företag och är helt beroende av frihandeln. Jag säljer mest till Europa. Spanien, Tyskland, Sverige. Och känslan är att det inte kommer bli lättare att bygga upp småföretagande nu.
Hon beskriver en obehagskänsla.
– Det har handlat så mycket om immigrationen. De vill ha våra pengar, men vi blir nån slags andra klass, säger hon om röstningsresultatet.
Samma känsla har vittnar flera Londonsvenskar om.
– Det där att man inte är lika välkommen här längre, trots att jag har jobbat och betalat skatt här i flera år, säger Farah Dib, 27.
”De vill inte ha en här”
Hon jobbar som strateg på en reklambyrå i London och har bott i England i drygt sex år.
– Jag är inte särskilt orolig för egen del. Jag klarar mig, men det finns en underliggande känsla av att britterna nu har sagt att de inte vill ha en här. Det har jag pratat med mina svenska kollegor om, säger hon.
För Daniel Arques, 31, som är obligationsmäklare, kom valresultatet som en kalldusch.
– Jag hade flera klienter som hörde av sig igår för att investera stora belopp eftersom allting pekade på remain. Men nu störtdyker allting istället, säger han.
”Katastrof”
Daniel har bott i London i sex och ett halvt år, är svensk medborgare, hans fru från Italien och deras två barn har brittiska pass.
– Det här är läskigt av flera anledningar. Kommer min arbetsgivare flytta kontoret från London? Kommer jag kunna arbeta med samma kunder? Men framför allt, vad kommer hända med oss? London är vårt hem. Vi har köpt lägenhet här, vad händer om 200 000 till 300 000 personer plötsligt måste sälja sina bostäder och flytta, säger han.
För en av hans vänner på en annan bank blev det verklighet redan på fredagsmorgonen.
– Han möttes av ett mejl i morse att hans tjänst skulle flytta till Frankfurt om två månader. Det här är katastrof, säger han.
Londonsvenskarnas reaktioner:
Daniel Arques, 31, obligationsmäklare som har bott sex och ett halvt år i London:
– Det här är katastrof. Man trodde ju inte att det här skulle hända och så vaknade man i morse till den här kallduschen.
Vad är du orolig för?
– Jag bor här med min fru och mina barn. London är hemma. Vi är egentligen inte så oroliga och det kommer ju inte hända något omedelbart. Men samtidigt så vet man inte vad som händer i finanssektorn. Om våra arbetsgivare bestämmer sig för att flytta härifrån, vad gör vi då? Vi har lägenhet här och London är en dyr stad att leva i. Vi kan bli tvungna att sälja och flytta med jobbet.
Farah Dib, 27, strateg på reklambyrå som har bott drygt sex år i London:
– Det är verkligen sorgligt. Jag jobbar på en internationell byrå med många som inte är britter och stämningen på kontoret är inte rolig just nu. Vi är alla förvånade att det blev så här. Det känns som att alla över 65 har röstat för brexit medan alla unga ville stanna.
Vad är du orolig för?
– Just nu ligger oron i att man inte vet vad som kommer hända. Och egentligen kommer väl inget hända nu på en gång heller. Det har ju två år på sig att förhandla. Känslan ligger i signalen det skcikar ut. Det är inte så kul att vara här, indirekt känner man att man inte är lika välkommen trots att man har bott här i flera år och betalat skatt.
Elina Bergert, 33, smyckesdesigner och advokat som bott i London i tre år:
– Jag blev verkligen överraskad. Jag trodde inte det skulle hända, jag trodde att de skulle vara smartare.
Vad är du orolig för?
– Jag kanske måste flytta, för det känns som att det kommer bli stora förändringar här inom de närmaste fem åren. Jag är egen företagare och helt beroende av frihandeln, jag skickar mina smycken till hela Europa. Även om jag går tillbaka till att vara advokat på heltid är det inte säkert att jag skulle kunna stanna. Jag är europeisk advokat, jag har inte den brittiska utbildningen så det kanske inte finns såna jobb heller om några år.
Per Sylvan, 40, är flygplansleasingmanager och har bott i Storbritannien i 3 år:
– Jag har mött två typer av människor runt om i England, de som inte gillar EU och vill lämna unionen och de som som inte gillar EU, men anser att Storbritannien måste stanna på grund av ekonomiska argument. EU uppfattas som ett tvångsäktenskap. Det var inte en långsiktig lösning för Storbritannien att vara kvar. Federalismen är stark i EU och britterna kan inte acceptera det. De behöver lämna.
Oroar något dig?
– Nej, ingenting. Jag bor i en liten by mellan London och Brighton som heter Warnham med 900 invånare. Här finns tre pubar, en cricketplan, ett slakteri, en 1200-talskyrka och en skola. Det är en traditionell plats, här träffas kvinnoklubben på tisdagar och Warnhams kamratklubb anordnar promenader i landskapet tre gånger i veckan. Jag räknar inte med att brexit kommer påverka mitt liv i Storbritannien över huvud taget.
Ida Nilsson, 20, au pair som bott ett år i England:
–Jag är jättechockad, och tänkte bara herregud kan de vara så dumma, får man säga så? Jag har inte hunnit smälta det ännu.
Vad är du orolig för?
– Att man kanske behöver visum i framtiden, eller att de ska införa nån form av poängsystem och att man måste tjäna över 35 000 pund om året för att få stanna. Men också att det kan bli svårare för ickebrittiska medmorgare att få sjukvård och att de kanske inför högre avgifter på universiteten. De som inte är med i EU måste betala 3000 pund högre avgifter nu. Så kan det bli för oss också och jag har tänkt att plugga här.
Malin Cronholm, 33, är DJ och driver egen DJ-bokningsagentur. Hon har bott i London i sex och ett halvt år:
– Jag är förvånad. Som London-bo stötte jag knappt på någon som var pro-brexit. Jag trodde faktiskt inte att det skulle hända. Kollar man på grafer är det ju dock tydligt att det är alla gamlingar som röstat fram detta. Trist då den yngre generationen kommer få reda ut röran.
Vad är du orolig för?
– Ekonomin i sin helhet och att London som finanscentrum kommer att tappa kraft, för det kan påverka nöjesbranchen där jag jobbar. Sen tycker jag att det sänder en väldigt dålig signal till resten av världen. Det enda hoppet är väl att det här inte går igenom i nästa parlamentsval. Annars kommer jag förmodligen att söka om brittiskt medborgarskap. Jag har många vänner som har gjort det redan.
Linnea Richardson, 28, har bott i Storbritannien i åtta år och de senaste åren i Essex vid kusten utanför London tillsammans med sin brittiska make:
– Jag var chockad när jag vaknade. Alla som jag känner är chockade. Jag trodde att folk hade mer vett än så, säger hon.
Vad är du orolig för?
– Jag är inte jätteorolig eftersom jag är gift med en britt och har varit här så länge, men nu ser det ut som att jag nu måste söka medborgarskap. Jag är däremot orolig för hur det kommer påverka mina vänner från andra länder som inte varit här så länge. Vi vet ju inte om det kommer bli svårare att söka medborgarskap.
Cecilia Holmgren, 37, är marknadschef för ett möbelföretag och har även grundat företaget Cool Move 2UK. Hon har bott i Storbritannien i 18 år och kommer nu att ansöka om brittiskt medborgarskap:
- Jag är chockad, arg och ledsen att det blev som det blev. Jag trodde väl att sunt förnuft skulle vinna, men så blev det ju inte.
Vad oroar dig?
- Först och främst är jag orolig för ekonomin. En ny finanskris är nog ganska trolig. Jobb kommer försvinna. Båda mina företag är väldigt beroende av både invandring och handel med EU och många andra sitter i samma sits. Sen är jag självklart orolig för om vi får stanna. Det pratas en del om att vi i framtiden måste tjäna 35000 pund per år, vilket är kravet för Icke-EU-medborgare, men om det kommer hända och om det kommer drabba nykomlingar, de som bott i landet en kortare tid än 5 år, eller alla vet vi inte. Ovissheten är nästan det värsta.