Skillnaden i Kiev är som mellan natt och dag

Wolfgang Hansson

KIEV. Skillnaden i stämning är som mellan natt och dag.

När jag var här i november var det fortfarande om en helt fredlig protest.

I dag råder mer eller mindre fullt krig mellan demonstranter och polis. Vilket fått Obama att hota regimen med "konsekvenser".

Läget har försämrats på ett avgörande och dramatiskt sätt.

När protesterna bara var någon vecka gamla trodde oppositionen fortfarande att det gick att nå en fredlig lösning.

Jag såg många familjer som hade små barn med sig medan de viftade med ukrainska flaggor och lyssnade på politiska tal från ledarna.

I dag ser jag inte ett enda barn på torget. Inte ens dagtid. Kvinnorna finns fortfarande där men inte alls i lika stort antal som för tre månader sedan.

Då fanns en optimism hos demonstranterna. En tro att regimen skulle lyssna på dem. Nu finns bara hat och rå beslutsamhet. Vapenvilan som Janukovitj annonserat lär inte ändra på det.

Helt annan attityd

När jag i dag går runt på torget dominerar demonstranter som bär hjälm, gasmask eller ansiktsmask. Nästan alla är beväpnade med påkar eller järnrör. Borta är de stora blågula ukrainska fanorna som blandades med EU-flaggor framför den stora scenen som utgör hjärtat i oppositionens ockupation.

Då handlade det verkligen om fredliga demonstrationer. Man skrek slagord men det var ingen som försökte attackera polisen. Barrikader hade byggts runt torget men de var enkla och lättforcerade.

I dag är demonstranternas attityd en helt annan. Beläggningen på torgets bryts upp, stenarna hackas upp i mindre projektiler som kastas mot polisen. Inne på torget går jag förbi flera "fabriker" där bensinbomberna står uppradade och nya hela tiden tillverkas. När jag försöker ta en bild blir jag stoppad av en man som håller upp handen framför min kamera. Det här vill man inte att omvärlden ska se.

Vapenvila fem i tolv

Jag har träffat demonstranter som säger att de kan få fram skjutvapen om det behövs.

Människors attityd är att eftersom polisen trappat upp våldet mer och mer har de inget annat val än att slå tillbaka med samma mynt. Deras tålamod är slut.

Det som tidigare var enkla barrikader har nu vuxit till höga barriärer av bänkar, sandsäckar och lastpallar.

För tre månader brände man ved i plåttunnor för att hålla värmen. Nu bränner man bildäck för att hindra en offensiv av polisen.

Även omvärldens inställning har ändrats. Från att ha rest i skytteltrafik till Kiev för att förhandla med president Janukovitj och försöka nå en fredlig lösning på konflikten har EU helt ändrat attityd. Vid ett möte i Bryssel i morgon kommer man av allt att döma att införa sanktioner mot Ukrainas ledare.

Kanske är det i ett försök att undvika det som Janukovitj annonserat en vapenvila fem i tolv.

Det finns också ett helt nytt språkbruk där silkevantarna definitivt åkt av. Utrikesminister Carl Bildts uttalande att "Janukovitj har blod på sina händer" är kanske det mest extrema exemplet.

Vill störta presidenten till varje pris

Även USA:s president Obama tog bladet från munnen när han hotar de styrande i Ukraina med "konsekvenser" om de inte upphör med våldet.

Istället för att Ryssland och EU försöker medla fram en förhandlingslöning som kan gynna båda sidor så trappas dragkampen om Ukraina upp. Ryssland vill inte att ett land som traditionellt tillhör deras intressesfär ska gå med i EU eller Nato.

Även om demonstrationerna i grund och botten fortfarande handlar om att oppositionen vill att Ukraina ska orientera sig mot Europa istället för att hamna under Putins tumme så är det nu mer av en inrikespolitisk kamp där demonstranterna till varje pris vill ha bort Janukovitj.

Frågan är om vapenvilan räcker för att motverka att de båda sidorna grävt ner sig så långt ner i respektive skyttegravar att utvecklingen nu följer sin egen dynamik.