Jonas Hassen Khemiri om sin bok "Allt jag inte minns"
Publicerad 2015-11-23
– Alla karaktärer speglar olika sidor av mig. Särskilt de dåliga.
Jonas Hassen Khemiri slog igenom med "Ett öga rött" 2003, och har sedan dess blivit en av våra mest hyllade författare. Inte minst har hans pjäser spelats och rosats utomlands, bland annat i New York.
Vad betyder framgången för dig?
– Den nya boken är såld till nio länder, bland annat Storbritannien, och det har inte hänt tidigare. Jag är jätteglad över att få nya läsare i andra länder. Men det är viktigt att inte tänka för mycket på det under skrivprocessen. Det är tillräckligt svårt ändå. Och jag vet ju att en författare kan hyllas på tisdagen och sågas på onsdagen.
Den nya romanen "Allt jag inte minns" sätter foten i samtiden på ett typiskt Khemiriskt sätt. En ung man, Samuel, dör i en bilolycka. Ingen vet om han tog livet av sig, eller om det var en olycka. Hans tjej och hans bästa vän berättar för en författare hur de minns honom.
Boken är både sorglig och kul. Hur tänkte du?
– Livet är tragikomiskt, både roligt och sorgligt och läskigt. Mycket i boken tar avstamp i det. Som nu - vi två pratar, vi hör varandras röster, och samtidigt låter en kaffemaskin i bakgrunden. Och i förlängningen är vi båda lik! Boken handlar en del om vilka vi övergår till att vara när vi inte är kroppar längre, utan andras minnen.
Har du själv haft nära vänner som inte finns längre?
– Ja. Under skrivandets gång förlorade jag flera människor i min närhet, både vänner och i familjen. Det skapade frågor som vad ord egentligen är värda när riktiga människor bara kan försvinna. De förlusterna sipprade in i boken.
”Olika sidor av mig själv”
Samuel samlar på händelser till sin "erfarenhetsbank" - vad har du fått det ifrån?
– Det är ett uttryck som vi använde när jag var yngre, när vi stod inför valet att göra något konstigt. Som "Ska vi åka svarttaxi till efterfest i Uppsala?" Är det värt det trots en jobbig morgon på pendeltåget imorgon bara för att det är kul efteråt?
– Jag har ofta känt att jag behöver fylla på väldigt mycket erfarenhet till min bank, men nu är det läge att minnas de erfarenheter jag har.
Gillar du alla dina karaktärer i "Allt jag inte minns"?
– Ja. Alla är på något vis olika sidor av mig själv. Framför allt de dåliga. Jag tycker om böcker där jag får syn på min egen smuts: Åsikter som jag inte vill ha men har ändå.
– Som när vi fick barn och bodde tre personer i två ettor. Vi var tvungna att hitta en ny bostad, och jag började se min stad som spekulant på kvadratmeter, ur ett ekonomiskt perspektiv. Det skapade något i mig som jag inte tycker om.