Här följer de sonens flykt

Linnea Järkstig

I två år har familjen från Aleppo väntat på att få återförenas i Strängnäs. Mamman, pappan. De tre syskonen.

Aftonbladet träffade sonen Nawar, 19, den enda som fortfarande är på flykt, vid den serbiska gränsen.

När vi visar intervjun vi gjort med honom för familjen i Strängnäs blir de först förvånade och glada.

Sedan kommer tårarna.

I ett litet radhus i Strängnäs möter vi familjen Arook. Det är ett och ett halvt år sedan pappan i familjen, Mounir, flydde till Sverige från kriget i Syrien. Ett år senare flydde även hans fru Amal till Strängnäs – men barnen blev kvar. Sabah, 21, Maia, 17, och Nawar, 19, fick inget tillstånd att komma.

Därefter har de kämpat hårt för att återförena familjen igen.

– Vi pratar med honom när vi får chansen, det är ju inte alltid han har internet och uppkoppling. Det är jobbigt, säger Maia.

Pappa Mounir har inte sett sonen på två år.

– Jag kan inte leva ett normalt liv här i Sverige. Jag tänker hela tiden på min son och hur han har det, säger han.

Livrädd att något ska hända

Först kom Maia, sedan kom Sabah, men Nawar blev påkommen och lyckades inte komma med något plan till Sverige. Då bestämde han sig för att ta den långa vägen.

Han har gått långa vägar, tagit bussar och färdats med gummibåt. Just nu befinner han sig i Österrike, men det är fortfarande oklart vad han ska göra härnäst.

Familjen är livrädd för att något ska hända honom.

– Vi tänker mycket på honom, vi vill ha honom här och hoppas att han är säker, säger Sabah.

När de får höra att Aftonbladet träffat Nawar på gränsen till Serbien blir de förvånade men glada. "I just want to go to my parents in Sweden", säger Nawar i filmen som vi visar familjen. När de först ser honom hörs glädjerop och skratt, men sedan blir stämningen tung.

– Jag är stolt att han kommit så långt och gått igenom det här. Jag hoppas att han är här snart, säger Maia.

Blir helt tyst

Pappa Mounir, som inte sett honom på två år, blir helt tyst. Hans ansikte blir rött och ögonen fylls med tårar. Även mamma Amal brister ut i gråt.

Alla syskon är elitsimmare precis som Nawar. De har berättat för honom om simbassängen i Strängnäs och om det kalla vädret.

Hittills har Nawar gjort den svåraste delen av resan.

– Den värsta delen är gjord nu, så nu blir det lättare att få hit honom, säger mamma Amal.

Familjen hoppas att han kan vara hos dem innan veckan är slut. Då kommer familjen äntligen vara samlad, inte i Aleppo utan i Strängnäs.

– Jag kommer att ge honom en stor kram och ta med honom till poolen, säger Sabah.