Storm flyttade ån – då dök vraket upp
Publicerad 2015-12-31
Inte tidigare känt av länsatikvarie Experten: Ser spännande ut
I mellandagarna gjorde grannarna en mycket märklig upptäckt.
Strandkanten vid Genevadsån har flyttats och ur sandbottnen stack plötsligt ett stort vrak upp.
– Det verkar vara jättestort, än så länge är det bara fören som kommit fram, säger Mats Frändeland.
Det var i förrgår som grannarna i Gullbranna söder om Halmstad upptäckte något mycket märkligt.
Där Genevadsån mynnar ut i havet har ett skeppsvrak spolats fram ur sandbottnen, vilket Hallandsposten skrivit om.
– Det var några grannar som hade upptäckt det så jag gick ner av ren nyfikenhet. Det är inte varje dag man ser något sådant här komma fram, säger Mats Frändeland till Aftonbladet.
”Rena rama rötan”
Efter stormen Gudrun och andra oväder har åns utlopp flyttats. Området är täckt av sand och där vraket ligger har det tidigare varit strand.
– Rena rama rötan att Genevadsån har ändrat riktning så att det kom fram, säger Mats Frändeland.
– Det verkar vara jättestort, än så länge är det bara fören som kommit fram. Det är inga smågrejer det här.
Bland grannarna har det spekulerats hur gammal vraket är.
– Här snackas det om att det skulle vara ett vikingaskepp, men så gammalt kan jag inte tro att det är, säger Mats Frändeland.
Nu hoppas han att man tar hand om vraket snabbt. Annars kan det förstöras om det kommer fler oväder.
– Det har legat skyddat i sanden, om ingen tar vara på det kommer det säkert loss. Det är bra skjuts i vattnet redan nu, säger Mats Frändeland.
I tisdags fick länsstyrelsen i Halland en anmälan.
– Jag kan konstatera att vraket tidigare inte varit känt. Det finns inte registrerat och efter helgerna ska någon av våra antikvarier titta på det, säger länsantikvarie Hans Bergfast till Hallandsposten.
Experten: Skynda på
Staffan Arbin, marinarkeolog på Bohusläns museum, håller med Mats Frändeland att man inte ska vänta för länge.
– Skeppet har hittills legat skyddat av sanden. Nu sätts nedbrytningen i gång. Även om vattenströmmen från ån är en naturlig process är det ändå en förstörelse av fyndet. Lösa delar kan också försvinna, säger han till tidningen.
Efter att ha tittat på bilder från fyndplatsen uppskattar Staffan Arbin att det är äldre än från 1850, vilket är gränsen för att betraktas som fornminne.
– Det ser spännande ut, säger han.