Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

"Barn vrider sig av skratt bara man visar sig"

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-04-14

Kungen om "Hey Baberiba": Det är personförföljelse

inte roligt. Kungen (t h) är ledsen och känner sig hånad av skådespelaren Peter Magnussons nidfigur (lilla bilden) av kungafamiljen i programmet "Hey Baberiba".

Kungen känner sig hånad och mobbad av TV 4:s ”Hey Baberiba”.

Skämt är en sak – det här är personförföljelse, säger han i en ovanlig och mycket öppenhjärtig intervju i tidningen Chef:

– Om syftet var att förlöjliga oss, så har man onekligen lyckats.

Han är långsint.

Han är envis, blyg, konflikträdd – och en riktig petimeter.

Och, inte minst, kung.

– Ja, jag är kung ... i mitt eget hus, säger han och skrattar.

För ovanlighetens skull talar kungen direkt ur hjärtat i en stor intervju med Henrik Frenkel i det nya numret av tidningen Chef som kommer ut på onsdag.

”Det är förfärligt”

Som vanligt blir kungen svart i ögonen när han talar om satirprogrammet ”Hey Baberiba” som just nu sänds i TV4+.

I programmet har inte bara han själv, utan hela kungafamiljen, förlöjligats – vecka efter vecka.

– Jag tycker att det är förfärligt, säger kungen.

– Visst kan man skämta om oss kungligheter. Man ska kunna tåla ett skämt, men inte systematiskt för då blir det personförföljelse.

Han blir arg då någon nämner programmet, men kan ändå skratta åt eländet och medger att det får honom att känna sig lite som Martin Ljung – som någon man skrattar åt bara man ser honom, för att man vet att det är roligt.

Men, som han säger:

– Det är inte så jätteroligt att dagen efter att vi blivit hånade i tv, ställa sig upp i något sammanhang och hålla ett seriöst föredrag. Och då står det en massa barn och vrider sig av skratt bara man visar sig.

I intervjun berättar kungen också om sig själv som chef – för första gången under sina 34 år som regent.

Själv tycker han att han och hans medarbetare har kul på jobbet, med massor av skämt och spontana infall.

Han anser sig bra på att samarbeta, men dålig på att ge beröm.

Han tar gärna en diskussion, anser sig sällan köra över någon och behöver inte alls ha sista ordet, trots sin titel, men gud nåde den som gör sig osams med hans majestät kungliga höghet – den kan säga tack och adjö på en gång.

– Man ska nog undvika det, säger kungen.

Är det något han är så är det långsint – en inte särskilt trevlig egenskap, det erkänner han själv.

– Ja, tyvärr. En tråkig sida.

Gillar inte fikaraster

En annan sak kungen ogillar skarpt är – kaffepauser.

Slöseri med tid, anser han.

– Så fort jag får ett program för ett besök ute i landet, så är det första jag stryker kaffepauserna.

Det roligaste med att vara kung är att få besöka vanliga människor – småföretagare, entreprenörer eller andra och möta den stolthet de känner över sitt jobb.

Det svåraste är att inte säga för mycket, att alltid vara opolitisk och objektiv.

Det har kungen fått känna på mer än en gång – som i fråga om säljakten i Norge och statsbesöket i Brunei.

– Det är svårt att utrycka sig utan att bli politisk. Det känns jobbigt och det är komplicerat. Vad jag än säger riskerar det att skapa missförstånd.

Hans farfars far, Gustav V, kunde på sin tid komma med synpunkter till regeringen – något som kung Carl XVI Gustaf önskar att han också kunde.

Ett känsligt ämne.

– Det handlar inte om makt, men kanske förtroende att kunna påverka. Jo, jag skulle nog vilja vara lite närmare regeringen och samhället. Bli ännu mer informerad.

Önskar sig mer tid

En annan sak han önskar sig är mer egen tid – precis som drottningen. Trots att barnen numera är utflugna har kungaparet inte fått mer egen tid. Snarare tvärtom.

– Tidigare hann jag sticka ut och springa före middagen. Det får jag inte tid till nu.

– Varje år säger drottningen och jag att nu ska vi få mer egen tid. Vi ska bli tuffare på att tacka nej. Vi ska säga nej, nej, nej?…?och ändå svämmar det över.

Nu har han och Silvia bestämt att de ska ha en egen dag i månaden – en dag att göra vad de vill, slippa vara kung och drottning, bara vara sig själva.

Läs också:

Kerstin Nilsson