Anhöriga kan mista vetorätt vid donation

helskärm

Patienter som är bortom all räddning ska kunna hållas vid liv till dess att organen transplanteras — och anhöriga ska förlora sin vetorätt.

Det föreslår utredare Sten Heckscher som vill att lagstiftning ska jämna ut skillnaderna inom landet.

– Det handlar ytterst om vad man ska få göra med en döende människa för någon annans skull. Detta är en stor fråga i ett vårdperspektiv eftersom vården går ut på att endast ta vara på patientens intressen, säger Heckscher.

Sten Heckscher har kommit fram till att livsuppehållande behandling ska kunna ges efter en så kallad brytpunkt, där vårdpersonal inte längre bedömer att det går att rädda patientens liv men att organen kan bevaras fram till en transplantation. I huvudsak handlar det om intensivvårdsinsatser, exempelvis respiratorvård.

Kan inte vänta

En förutsättning är att behandlingen inte kan vänta till efter döden, att den inte leder till mer än ringa smärta eller skada för patienten, och att den inte står i vägen för personens egen vård.

– Man ska se till att man inte ägnar sig åt övergrepp mot döende människor. I stor utsträckning handlar det om att göra saker och ting som patienterna faktiskt vill, och då ska man se till att man har möjlighet att göra det. Men man måste också ha vissa skyddsåtgärder som hindrar att man går för långt, säger han.

Sten Heckscher vill dessutom att en anhörig inte ska få lägga in sitt veto mot en donation.

– Det handlar om patientens inställning, det är den som ska tillgodoses, och närstående ska inte ha någon speciell beslutanderätt. Däremot är närstående en viktig källa till information, säger Heckscher.

Han trycker återkommande på vikten av att förslagen blir lagstiftning, inte minst för att främja rättsäkerheten.

– För närvarande varierar vanorna ganska starkt mellan olika regioner i Sverige, och det är viktigt att vårdens professioner vet om var gränserna går. Här finns en rätt stor osäkerhet som upplevs som otrygghet för dem som arbetar inom vården, säger Heckscher.

Ministern väldigt positiv

Nu ska förslagen ut på remiss innan regeringen kan presentera ett lagförslag för riksdagen. Utredaren vill att en lagstiftning ska kunna träda i kraft i september 2020. Socialminister Lena Hallengren (S) säger att hon inte vågar lova att så blir fallet, men att regeringen inte har någon ambition att dra ut på processen längre än nödvändigt.

– Jag är väldigt positiv till att utredningen nu är färdig, så att vi har ett betänkande att både kunna bereda och remisshantera men också lägga förslag utifrån. Jag tar inte ställning till varje enskilt förslag, men jag ser att vi har en grund att gå vidare med, säger Hallengren.