Polisman fick skador för livet efter huliganattack
Publicerad 2016-11-06
Rökbomber, bengaliska eldar och kraftiga smällare.
150 fotbollshuliganer mot sju polismän.
Polisinspektören Edward Docherty kommer aldrig att bli kvitt den skada han fick efter huliganattacken.
– De försökte tända eld på oss, säger han.
Pendeltågsstationen fylls med svartklädda män. I toppen av rulltrappan står några polismän. Huliganerna får inte komma förbi.
"Backa, backa", hörs en poliskvinna ropa på övervakningsfilmen.
En bengalisk eld tänds, sedan en kraftig smäll och poliser med utdragna batonger börjar slå mot massan.
Ett av de värsta upploppen
Edward Docherty, som svd.se intervjuade först, är särskilt utbildad för kravallsituationer. Första gången han som polisman jobbade under ett fotbollsderby var för 14 år sen.
Upploppet den 7 mars förra året på Södra station i centrala Stockholm är ett av de värsta han varit med om, berättar han för Aftonbladet.
Den kvällen skulle Hammarby och AIK spela match. Polisen befarade att båda lagens så kallade "firmor" planerade att drabba samman på Södermalm i Stockholm.
Först försökte Edward Docherty och hans kollegor tala de svartklädda till rätta. "Stopp grabbar, här får ni inte komma upp".
– De säger till oss att de bara vill ut och dricka öl. Sedan börjar de skrika "de är bara sju", "fyll på", säger Edward Docherty.
Som på en given signal rusar de uppför trappan. Senare ska det komma fram att de var cirka 150.
– Jag tänker att de kommer att misshandla oss grovt om de kommer upp på planmark. Blicken i deras ögon sa "vi ska igenom, vi ska ta poliserna".
Tunnelbaneuppgången fylls av rök. Kraftiga smällare, så kallade bangers, kastas mot poliserna.
”De försökte tända eld på oss”
Flera av Edward Docherty kollegor lyckas undvika brännskador tack vare flamsäkra uniformer när bengaler trycks mot deras kroppar.
– De försökte tända eld på oss, säger han.
Docherty tänkte att han skulle till och med bli tvungen att dra fram sin pistol. Men efter att två andra polisgrupper kom till platsen tvingades huliganerna backa. Skräckslagna barnfamiljer och gråtande barn blev vittnen till attacken.
I juli i år dömdes nio för våldsamt upplopp. Domen är överklagad.
Edward Docherty och hans kollegor fick inget skadestånd.
– Enligt domen ska vi poliser räkna med att utstå kränkningar. Jag måste ha missat den lektionen på polishögskolan när de lärde oss att vi inte fick ha några känslor, säger Edward Docherty sarkastiskt.
Sammanlagt 21 poliser skrev så kallade skadenmälan efter upploppet för smärtor i huvudet och halsen. De flesta återhämtade sig snabbt. Men Edward Docherty kommer att leva med sviterna av attacken kanske så länge han lever.
Han brukade träna regelbundet och spela rugby, men efter att ha andats in mycket rök blev han så andfådd av att gå uppför trappor att han inte kunde prata. Läkarna konstaterade nedsatt syreupptagningsförmåga och sjukskrevs i två veckor. Det tog ett halvt år av kraftig hosta innan en läkare insåg att luftvägarna skadats efter en så kallad kemisk lugninflammation.
– Så fort mina luftvägar blir irriterade, om jag exempelvis blir förkyld, drabbas jag av astmaliknande hostattacker. Så astman är någonting jag får leva med.
”Sätter inte min fot på läktarna”
Numera är Edward Docherty tillbaka i tjänst på heltid. I byxfickan har han alltid kortison mot astman.
Han älskar fotboll, är ett AIK-fan och när lagen tog guld 1992 och 1998 stod han i klacken.
Men det är flera år sedan han sist var på en fotbollsarena.
– Jag sätter inte min fot på läktarna. Det språk, det hat som finns där, är ingenting jag vill lägga min tid på.
Matcherna borde brytas direkt när någon tänder en bengal. Klubbarna bör få dryga böter och spela inför tomma läktare. Och huliganerna borde portbjudas från stadionområden, inte bara själva arenorna. Det är enda sättet att stävja våldet som bara har blivit grövre sedan han blev polis 2002, anser Edward Docherty.
– De som tar täten är inga snorungar. De har bra jobb, några är egna företagare. Den äldste som dömdes för attacken mot oss i tingsrätten är 45 år gammal, säger han.
