Förvarnas när Fossmo är ute

Publicerad 2013-12-22

Församlingen i Knutby får mejl när han lämnar fängelset ”Omöjligt att förlåta”

Varje gång Helge Fossmo lämnar fängelset varnas församlingen.

Tio år har gått efter skotten i Knutby - men det väcker fortfarande starka känslor.

- Jag tycker han ska ­sitta inspärrad, men man måste respektera lagen, säger Anna Alexandersson, syster till den mördade Alexandra.

Helge Fossmo som var pastor i Filadelfiaförsamlingen i Knutby avtjänar sitt straff på Tidaholmsanstalt­en som har säkerhetsklass ett, högsta säkerhetsklassificeringen.

I januari 2004 hittades hans fru Alexandra Fossmo mördad i sin säng och parets granne Daniel Linde blev skjuten i ansiktet.

Dömdes till vård

Samma år dömdes Fossmo till livstids fängelse för anstiftan till mord och mordförsök. Barnflickan Sara Svensson, som höll i ­pistolen, dömdes till rättpsykiatrisk vård.

Tio år har gått sedan dess, livet i församlingen har gått vidare. I Knutby pratar man numera avslappnat om det som hänt, om sorgen och ­tiden då församlingen över en natt blev världskänd.

Men när Helge Fossmos namn nämns förändras stämningen. Ögonen smalnar och tonen förändras. Patrik Waldau, som är gift med mordoffrets syster Åsa Waldau, blir märkbart upprörd när han pratar om ­tiden då församlingen stöttade Fossmo.

- Jag stod inför hela det här landet, inför kameror, och hävdade att han var oskyldig! Det sa jag. Och jag stod för det. Men det visade sig vara fel. Så jag var en sån idiot, lättlurad.

Helge Fossmo har hittills haft 45 permissioner, varav 21 så kallade normalpermissioner. Den mördade Alexandras anhöriga meddelas varje gång innan han lämnar fängelset. Det sker på mejl eller via telefon.

- Det är klart man reagerar, jag tycker inte att han ska vara fri. Det går inte att reparera det han gjort, säger Anna Alexandersson, offrets andra syster.

Det är en sen fredagskväll i december och medlemmarna är samlade i församlingslokalen i Gränsta. Musik­kaféet med underhållning, musik och frågesport är slut.

”En lögnare”

- Det är dubbla känslor. För mig är han borta. Han finns inte, han fanns inte, för han var inte på riktigt. Det visade sig att han var en ­lögnare, säger Anna Alexandersson.

Under åren har församlingen fått frågan om de kan tänka sig att förlåta Fossmo.

- Vi är kristna och förväntas vända andra kinden till. Men hur skulle det vara möjligt, att förlåta honom? Det är omöjligt, säger Patrik Waldau.