"Juliet var livrädd"

Väninnan berättar om mördade 38-åringens sista månader i livet

Gravida Juliet Kavinga, 36, var livrädd de sista månaderna av sitt liv.

Rädd för mannen som nu misstänks ha mördat henne.

Rädd för att inte få hjälp under förlossningen.

-Juliet vistades illegalt i Sverige. Hon vågade inte besöka sjukhus, säger en väninna.

Hon har i tidningar beskrivits som den höggravida, utländska kvinnan som hittades mördad utanför Färingsö i Mälaren för drygt en vecka sedan.

Aftonbladet kan i dag berätta att hon kallade sig Juliet Kavinga när hon som 31-åring kom till Sverige 2002 på ett turistvisum.

Falsk identitet

Det var ett taget namn, eftersom hon kom att vistas illegalt i Sverige skapade hon sig en falsk identitet.

Några månader senare sammanfördes hon med Heidi av en pastor som startat en sånggrupp.

- Vi var båda intresserade av afrikansk andlig musik, säger Heidi.

De blev vänner och Juliet Kavinga började berätta om sitt liv.

Om hur hon flyttat från landsbygden i Kenya till Botswanas huvudstad Gaborone för att försöka tjäna pengar åt sin familj.

Om hur hon kom till Sverige och hamnade i Skogås utanför Stockholm, där ett rum i en lägenhet hos en dam fanns att hyra.

Jobb på hårsalong

- Juliet var glad. Hon hade en stark kristen tro och var oerhört positiv.

Hon fick jobb på en hårsalong i city. Gjorde hårförlängningar, både på salongen och vid hembesök.

Väninnorna gick ut ibland, besökte barer, tog någon gång Finlandsbåten till Helsingfors.

Så träffade Juliet Kavinga en man. Blev kär och i december 2004 gravid.

-Jag träffade honom aldrig. Men hon sa att han var snygg och vältränad, säger Heidi.

Juliet Kavinga var lycklig över barnet i sin mage.

Men vännerna märkte snart att någonting inte stämde.

Rädd att bli utslängd

-Hon sa att hon var rädd för en man i sin omgivning. Men hon var tystlåten, berättade inga detaljer. Juliet Kavinga var dessutom orolig för hur hon skulle göra med förlossningen. Kunde hon, som bodde illegalt i Sverige, ta sig till BB? Skulle hon bli utslängd ur landet då?

Sommaren 2005 ringde Juliet Kavinga två väninnor och bokade möten med dem. Hon hade någonting spännande att berätta, men ville inte avslöja vad.

Men hon dök inte upp till något av mötena.

- Vi blev snart oroliga. Hon hade ju varit rädd för en man och vi trodde att hon kanske mördats.

-Men Juliet hade också sagt att hon kanske skulle resa bort och föda. Vi hoppades att det låg till så.

Trots att vännerna blev mer och mer oroliga gick de inte till polisen. Juliet kunde ju vara vid liv. Och att då blanda in polisen hade ställt till med stora problem för henne.

Kontaktade polisen

När tidningarna i förra veckan berättade om en mördad kvinna, gravid i sjunde månaden, vände sig Heidi till polisen.

Fingeravtryck visade att det var Juliet som låg inlindad i en presenning.

Heidi får tårar i ögonen och hon säger att hon berättar om sin väninna för att hon vill att alla ska veta vilken glädje hon spred, hur positiv hon var.

-Någonstans känner jag en lättnad. Det har varit tungt att bära på oron att hon blivit mördad. Nu vet jag. Och jag hoppas sanningen kommer fram.

- Juliet förtjänade inte att dö på detta sätt. Inte hennes barn heller.

Oisín Cantwell