Superjämt i valet

Wolfgang Hansson

OSLO. Så jämt är det i norska valet att valstugorna längs paradgatan Karl Johan håller öppet ända tills vallokalerna stänger klockan 21.

Jöran Kallmyr från Fremskrittspartiet delar ut röda karameller i ett sista försök att övertyga några nyfikna att det är dags att byta regering.

För en gångs skull stämmer det gamla talesättet "varje röst räknas". I många valkretsar kan det vara några få rösters skillnad som avgör vilket parti som får mandaten.

– Det är så spännande så det gäller att påverka in i det sista, säger Jöran Kallmyr där han står i en tunn kostym utanför Fremskrittspartiets valstuga och nästan vibrerar av förväntningar inför partiets chans att för första gången få vara med i en regering.

På kavajslaget bär han partiets symbol. Ett rött äpple med en grön kvist.

Människor stannar till och ställer frågor. Små mumlande grupper bildas.

I Arbeiderpartiets valstuga bredvid står Esben Barth Fide och har inte särskilt mycket att göra. Tjocka knippen med röda rosor står kvar i de svarta platshinkarna.

Kan det vara en indikation på vem som blir vinnare och förlorare någon gång i natt?

– Problemet är att en del av våra anhängare tror att saken redan är avgjorde och inte går och röstar, säger han bekymrat.

Extra öppet

Valdagen är en helt vanlig arbetsdag för de flesta. Vallokalerna håller i år öppet en extra timme för att så många som möjligt ska hinna rösta.

Trots thriller-stämpeln verkar valfebern hos vanliga väljare inte vara särskilt hög.

Ola Landerud, 58, står avspänt och röker på en tvärgata till Karl Johan. Han tycker norsk TV har ägnat alldeles för mycket tid åt valet.

– Jag gillar en valrörelse där partierna får tala om vad de vill göra. Inte gnälla på vad andra partier gjort fel. Det har varit alldeles för mycket av det senare.

Väntar med spänning

Han drar ett sista bloss på cigarretstumpen som är kvar.

– Men det blir spännande att se vem som får bilda regering. Vinner borgarna hoppas jag de lyckas hålla Fremskrittspartiet och Siv Jensen utanför regeringen.

Arbetskamraten Marlena Kolasa, 43, står bredvid och blänger surt på honom.

– Inte jag, säger hon snabbt. Jag vill verkligen att Fremskrittspartiet kommer med i regeringen. Siv är en spännande kvinna och på något sätt måste vi få kontroll på invandringen. Jag är själv utlänning men som det är nu ställs de inga krav på dem som kommer. Det bara delas ut bidrag.

Jag ser inte en enda valaffisch i centrala Oslo.

Mitt emot Grand Café har norska TV 2 satt upp en utomhusstudio där en expert just nu intervjuas. Bara ett fåtal stannar för att lyssna.

Då är det fler som lyssnar på gatumusikanten uppe vid gågatan som sjunger sina visor om kärlek och smärta.

– Vi har det lite för bra i Norge, säger Ola Landerud. Det finns inga riktigt stora frågor som engagerar folk.

Hundra meter bort sitter en tiggare med ett plakat i näven och en keps med några kopparfärgade mynt vid fötterna.

Alla är inte rika i oljelandet Norge.