Jägaren Kalle, 34, attackerades av vildsvin: ”Ren panik”
Publicerad 2022-10-14
Jägaren Kalle skulle jaga vildsvin – men det blev vildsvinet som jagade honom.
En stor sugga på 100 kilo bet honom i skinkan och bökade runt med honom ”som en liten boll”.
Efter en lång kamp ingrep hunden Sky.
34-årige Kalle Karlsson har jakt som största fritidsintresse. Lördagen den 1 oktober var han i Hornsberg, som ligger strax utanför Valdemarsvik, tillsammans med sex personer ur sitt jaktlag.
Runt lunchtid släppte Kalle loss sin jakthund – den tvååriga porcelainen vid namn Sky – att spåra och driva fram vildsvin.
– Jag och Sky gick själva. De andra i jaktlaget satt utposterade i torn, säger Kalle.
Hunden fick vittring på ett vildsvin. Spåret ledde in på grannmarken. Kalle ställde ifrån sig sitt gevär, eftersom det inte är tillåtet att gå in på andras mark med vapen, och gick för att hämta Sky.
Ungefär en kilometer in i skogen på grannmarken stod hunden och skällde.
– Sky stod mitt i ett stort vindfäll, alltså nedblåsta stockar som ligger huller om buller. Mellan stockarna hade det vuxit små granar. Det var ganska tätt så man såg inte så mycket.
”Jag tänkte att jag skulle dö”
Han klev över och kröp under stockarna för att komma fram till hunden som han skulle koppla.
Plötsligt stormade en vildsvinssugga fram, som Kalle uppskattar vägde 100 kilo och var 140 centimeter i mankhöjd, och bet honom i högra skinkan.
– Jag hade missbedömt situationen. Sky skällde med ryggen mot mig, så jag antog att vildsvinet var framför Sky. Men det visade sig att vildsvinet låg nästan precis där jag klev, säger han.
Kalle föll till marken. Djuret fortsatte att med trynet böka på honom. Vildsvinets utåtstående framtänder rispade upp hans rygg och han slog huvudet i ett träd.
– Jag tänkte att jag skulle dö. Jag for runt som en liten boll. Det kändes inte som att vildsvinet skulle sluta förens inga livstecken från mig fanns kvar.
Han försökte skydda huvudet med händerna och skrek rakt ut i ren panik. Hunden Sky stod till en början på behörigt av stånd och skällde.
Men efter att Kalle attackerats av djuret i ungefär två minuter grep Sky in.
– Det var som att Sky verkligen förstod att husse behövde hjälp. Hon sprang fram och nafsade vildsvinet i baken. Vildsvinet slutade attackera mig, tittade på Sky och sprang sedan därifrån. Sky avbröt attacken, säger Kalle.
Vildsvinets bete gick in i skinkan
Omtumlad reste sig Kalle upp och kopplade hunden. Han kontaktade jaktkompisarna med sin jaktradio, berättade vad som hade hänt och bad om att bli upphämtad vid närmaste väg.
Kalle kördes till jaktstugan. Där gick gänget igenom skadorna som visade sig vara större än han först trott.
– Jag hade ett stort skärsår i skinkan. Jag tror att vildsvinets ena bete hade gått in där när jag blev biten. Ryggen var helt upprispad och jag hade ett märke i pannan, säger han.
Jaktkompisarna tyckte att Kalle skulle åka ambulans till sjukhuset, men han insisterade på att köra hem själv med bilen. Väl hemma gjorde Kalles sambo samma bedömning som jaktkompisarna och körde honom till akuten i Norrköping. Där syddes Kalles skinka.
”Hon räddade mitt liv”
Nu är Kalle sjukskriven. Han har försökt att jobba, men det går inte. Kalle är grävmaskinist och måste sitta ner hela dagarna, vilket han inte kan göra av förklarliga skäl.
– Jag vet inte hur jag kommer må psykiskt när jag ska ut i skogen nästa gång. Jag drömmer mardrömmar om detta på nätterna, säger han.
Efter händelsen skrev han i Facebook-gruppen ”Vildsvinshundar och hundförare” om attacken. Där har han fått stöd. Från två gruppmedlemmar, som han inte känner mer än internet-ledes, fick han också hemskickat ett paket som innehöll ”vildsvinskalsonger”.
– Det är långkalsonger som man kan ha under jaktbyxorna som inte ens går att sticka en kniv igenom. Jag blev tårögd när jag fick det paketet. Det var riktiga eldsjälar som skickade det. Jag vill lyfta dem, säger Kalle.
Vad känner du inför Skys insats?
– Jag har pussat och kramat henne så mycket sedan det hände. Det är inte många hundar som vågar göra en sådan sak. Hon är min älskling. Hon räddade mitt liv, det är jag helt säker på.