Anette, 52, dog av brustet magsår – fick fel diagnos

Susanna Nygren

Anette Svensson, 52, kom till akuten med kraftiga magsmärtor. Efter en undersökning skickades hon hem med värktabletter.

Ett dygn senare var Anette död, av ett brustet magsår.

– Om de bara hade röntgat henne hade hon kanske levt i dag. Det är så samhället ser ut. Allt handlar om pengar. Det är hemskt, säger maken Leif Svensson.

Den 25 mars får Leif Svensson ett samtal. Det är från Vittsjö sjukhem där hans fru Anette arbetar som undersköterska. En av hennes kollegor berättar att Anette är dålig. Leif sätter sig  i bilen och kör dit. När han kommer fram hittar han sin fru på en soffa i personalrummet. Hon har fruktansvärda smärtor i magen. Hon gråter och säger att hon aldrig haft så ont tidigare.

– Hon sa ”Jag har fött fyra barn men detta är tusen gånger värre”. Jag försökte trösta henne så gott det gick, säger Leif.

Leif kör sin fru till akuten på sjukhuset i Hässleholm. Där ser de allvarligt på Anettes tillstånd och hon förs med ambulans till Centralsjukhuset i Kristianstad. Ambulanspersonalen konstaterar att Anette är hård i buken och har dåliga tarmrörelser.

Hon får morfin för smärtan men det hjälper inte.

Skickades hem med värktabletter

På Centralsjukhuset i Kristianstad träffar Anette en sjuksköterska och sedan undersöker en ST-läkare henne.

– Vi talade om för läkaren att hon hade haft blödande magsår tidigare. Han tryckte lite på hennes mage och sa sedan att det tydde på njursten. Hon fick värktabletter och sedan skickades hon hem.

Ett dygn senare är Anette död.

Leif berättar att Anette hade mycket ont dagen efter besöket på akuten. Men hon bet ihop. När Leif frågade om de inte skulle åka in igen blev svaret ”Nej, det är nog bara njurstenarna som ska passera. Det sa ju läkaren”.

Hittade henne iskall

På kvällen hjälpte Leif henne i säng. Hon hade ont men somnade till slut. Tidigt på morgonen nästa dag gjorde Leif den fasansfulla upptäckten.

– Jag sträckte ut min hand efter henne och sa ”Hur är det, gumman?”. Hon var alldeles iskall.

Anette andades inte och Leif slängde sig på telefonen för att ringa 112. SOS instruerade honom att göra hjärt- och lungräddning. Kort därefter kom räddningstjänsten och sedan en ambulans. De försökte återuppliva Anette.

– De håller på i 40-45 minuter. Sedan hör jag hur de stänger av maskinen. Sedan kommer de ut från sovrummet och säger: ”Det var försent”.

”Var mitt livs kärlek”

Leif är mycket ledsen. Orden stockar sig i halsen flera gånger under intervjun. När han tänker på dagen då Anette dog kan han inte hindra tårarna. Han gråter med ansiktet gömt i sina händer.

När han har samlat sig berättar Leif om deras liv.

– Vi träffades när jag var 16 år och hon var 14. Hon var mitt livs kärlek.

De fick fyra barn, två pojkar och två flickor. Familjen stora intresse var amerikanska bilar. De åkte regelbundet på bilträffar och hade alla barnen med sig.

– Hon satte alla andra i främsta rummet. Och hade en förmåga att prata med oss barn på vårt sätt. Hon var min mamma och bästa vän, säger dottern Rebecka Svensson, 27 år.

Brister i bedömningen

Kort efter dödsfallet började Anettes syster Kajsa Nylander misstänka att något allvarligt fel begåtts. Hon gjorde en anmälan till Inspektionen för vård- och omsorg, IVO.

– Läkaren har bara sökt bevis för sin hypotes om njursten. Han borde ha frågat om hon hade haft magproblem tidigare, säger Kajsa Nylander.

I det första beskedet från IVO friades Centralsjukhuset i Kristianstad. IVO menade att det ställningstagande och de åtgärder som gjorts på sjukhuset hade varit rimliga. Det gjorde Kajsa upprörd.

– Ilska är en bra drivkraft. Jag tog hjälp av en sjukvårdskunnig bekant och vi formulerade synpunkter på förslaget.

”Ska bara inte hända”

Kajsa och hennes bekant tyckte att det fanns många brister i läkarens agerande.

– Anamnesen var väldigt kortfattad. Läkaren har inte ställt rätt frågor. Han har bara sökt bevis på sin hypotes om njursten. Dessutom var det stor skillnad mellan ambulanspersonalens bedömning och läkarens, säger Kajsa.

Nu vände IVO. I det slutgiltiga beslutet klandras läkaren. IVO menar att hen inte gjorde tillräckligt för att ställa rätt diagnos. Anette borde inte ha skickats hem. Eller i alla fall fått en återbesökstid inom kort.

– Det är bra att vi har fått på papper att de gjorde fel men det gör inte att vi får Anette tillbaka. Sådant här ska bara inte hända, säger Leif.