Massdeportation väntar – haitier i Springfield lever i fruktan
Publicerad 2024-11-10 11.48
Återigen har Donald Trump valts till USA:s president.
Hur påverkas det redan splittrade landet av valutgången?
Peter Kadhammar besöker tillsammans med fotograf Peter Wixtröm delstaterna där sprickorna är som djupast.
10 NOVEMBER: Springfield, Ohio
– Det ingår inte i vår kultur att äta hundar och katter, säger Viles Dorsainvil med ett allvar som vore komiskt om det inte handlade om 12 000 människors väl och ve.
Han tillhör haitierna i Springfield som Donald Trump hetsade mot i valkampanjen. De äter katter och hundar! hojtade Trump i debatten mot Kamala Harris, katter och hundar! och de där orden blev ett globalt skämt.
Men inte för Viles och hans landsmän. Särskilt inte som Trump sagt att han tänker slänga ut haitierna i Springfield och starta en massdeportation som USA aldrig sett maken till.
38-åringen arbetar på Haitiska hjälpcentret. Han sitter vid sitt skrivbord och svarar på frågor från landsmän som behöver hjälp med en översättning, arbetsrättsliga frågor, svara på mail.
Telefonen ringer. Säkerhetschefen på en kycklingfabrik vill diskutera ersättning för en haitisk anställd som skadat höger öga. Ett långt samtal, Viles trötta allvar och noggrannhet med detaljerna växer ur ett folks sekellånga erfarenhet av förtryck och osäkerhet och förföljelse.
När han lagt på berättar han om sms-meddelanden och telefonsamtal: Åk hem! Haitier har inget i Springfield att göra!
Visst ställde sig företagare och lokala politiker upp och sa att haitierna är hedersamma invånare, hårt arbetande, nödvändiga för näringslivet.
Men sms:en och samtalen fortsatte att komma.
– Om Haiti vore säkert skulle jag vara hemma. Jag hade ett bra arbete för kyrkan. Men har du jobb har du lön. Har du lön ska du ge pengar till gangsterligorna. Om du inte betalar kidnappar de dig.
Så han lämnade hemland. Nu arbetar han i ett ganska ruffigt kontor vid en väg där lastbilar dånar förbi. På glasdörren sitter en papperslapp med överkorsad pistol. På skrivbordet och dokumentskåpen ligger informationsbroschyrer om kurser, informationsträffar och sammankomster.
Kontoret kunde tillhöra vilken exilorganisation som helst, var som helst.
Det enda ovanliga är att den snart mäktigaste mannen i världen har utsett Viles och hans landsmän till parias som förstör den amerikanska nationen.
– Jag är uppväxt på 1980-talet. Jag har aldrig upplevt fred eller stabilitet. De välutbildade lämnar Haiti. Läkare, lärare, sjuksköterskor, poliser, ingenjörer, professorer, studenter…
Han gör en gest med handen.
– Här börjar vi om, tar de jobb vi får. Sjunker socialt.
Naturligtvis begriper Viles att det blir spänningar när 12 000 haitier på kort tid bosätter sig i en stad med 59 000 invånare, 136 000 med förorter. Även om de kommer som efterfrågad arbetskraft.
Han säger:
– Om bara människorna här kunde ta sig tid att lära känna oss…
En fåfäng önskan. Trumps utfall var inte bristande kunskap. Han visste vad han gjorde, precis som när han sa att Kamala Harris – svart kvinna – är född dum eller när han tyckte det vore intressant att se Kamala Harris mot Mike Tyson i en boxningsring – vilket för tankarna till plantageägarnas nöje att tvinga slavar slåss mot varandra.
Dagen innan jag träffar Viles mötte jag Trumpanhängare som sa att han är Guds utvalde.
Även Viles hänvisar till Gud.
– Bibeln lär oss att inte oroa oss för morgondagen. Det Gud vill, det sker.
Folk kommer och går i lokalen. Stämningen är avvaktande, ironisk. Vad hjälper det att resonera om kunskap? Vad svarar man när Trump säger att man jagar grannarnas katter och hundar för att äta upp dem?
– Jesus liv var inte lätt. Jag förväntar mig inte att mitt liv blir lätt heller, säger Viles Dorsainvil.
