Blåmesar smarta – men trögare än talgoxar

helskärm

Blåmesar är smartare än många andra småfåglar, visar en studie från Lunds universitet. Talgoxar är ännu smartare, och smartast av alla fåglar är korparna.

Få människor skulle kasta sig över maten på Nobelmiddagen, oavsett hur hungriga de är. Ingen, förmodligen. Den självkontrollen delas också av schimpanser och korpar, och just självkontroll är ett vanligt mått för att mäta hur smarta djur är.

Det vanligaste sättet att testa självkontroll är att lägga en bit mat i en glascylinder. Om djuret listar ut att det måste ta sig in från sidan av röret, utan att först försöka forcera glaset, är testet lyckat.

I en ny impulsstudie från Lunds universitet klarade blåmesarna testet i hälften av fallen.

– Det är väldigt bra för en småfågel. Sparvar till exempel gör 20–30 procent ungefär, säger Anders Brodin, biologiprofessor vid Lunds universitet.

Fick mjölmask

Vid testet delades småfåglarna in i tre grupper, med elva fåglar i varje. En grupp gjorde testet utan förberedelser, den andra efter att ha haft en genomskinlig platta i botten av sin bur i tre dagar, och den tredje efter att ha haft ett genomskinligt rör i sin bur.

Drygt hälften av blåmesarna klarade alltså testet, vilket innebär att de stannade upp och listade ut hur de skulle komma åt den lilla mjölmasken i röret.

Men ännu bättre har det gått för talgoxarna. I en liknande studie som genomfördes tidigare klarade 68 procent av dem testet. Fåglarna för de båda testerna fångades i samma områden och vid samma tid på året.

”Ovanligt läraktig”

En grupp stack ut särskilt – de talgoxar som haft ett glasrör i sin bur inför testet lyckades i 80 procent av fallen.

– De hade lärt sig vad ett glasrör är och hur det fungerar. Den förbättringen fanns inte hos blåmesar, vilket verkligen visar att talgoxen är ovanligt läraktig, säger Brodin.

Schimpanser och korpar sticker ut i den här typen av tester – de båda har testresultat på 100 procent. Andra småfåglar som testats tidigare ligger på mellan 20 och 40 procent.

Studien publiceras i vetenskapstidskriften Royal Society Open Science.