Det okända Göteborg

Vi har ramlat dåliga gatan fram, konstaterat att Vasastan är som Chinatown och träffat Håkan bland rostiga cyklar, gummidäck och fabriksfasader, krossat glas och avloppsrören vid Gullbergs kaj.

Vi har varit fulla på Liseberg med Hästpojken, rent av inspekterat hela interiören hemma hos Martin Elisson på Eklandagatan. Sedan har vi tagit spårvagn number seven to heaven med Jens Lekman – eller spårvagnen till Kortedala med Galenskaparna för den delen.

Vi har glidit på Avenyn och sjungit en blues för Göteborg med Cornelis Vreeswijk, besökt Hisingen med Franke och precis som Maia Hirasawa fått någon att älska i vårt kära Göteborg.

Kort sagt, det finns inte en vrå av den här stan som vi inte har utforskat – med eller utan artisternas guidade turer i hörlurarna. Trodde vi. Men i? morgon kommer magisterstudenterna från konsthögskolan Valand att visa ställen av Göteborg som vi inte visste fanns; påhittade, dolda och glömda, under frågeställningen ”finns det okända platser i Göteborg?”.

Utställningen på Stadsmuseet lär bland annat innehålla en flera meter stor keps (som en symbol för den hemliga platsen bakom det där elskåpet vid Plaskis i Majorna kanske …?)

I stället för det gamla vanliga Håkan Hellström-soundtracket kan man också få en egen guidad tur med hörlurar runt om på museet.

Det där med dolda skrymslen och bortglömda ställen upptog min tankeverksamhet ett bra tag för några år sedan. Jag var fast besluten att göra en fotoreportagebok om Sveriges motsvarigheter till spökstäder, med bilder och historier från övergivna platser.

Precis när jag hade bestämt mig för hur och med vilken fotograf så hann en snubbe före. Han är tydligen lärare på den där skolan där studenterna bär tokiga over-aller. Rätt åt honom.