Oväntad allians kan stoppa islamister
Isis har tvärtemot intrycket ingen jättearmé
Normalt brukar stridande försöka dölja sina krigsförbrytelser.
Isis gör tvärtom för att slippa slåss.
En oväntad allians kan sätta stopp för islamisternas framfart.
Hittills har det varit en väldigt effektiv taktik att försöka sätta skräck i motståndaren. Så effektiv att man verkligen undrar om de påstådda massavrättningarna skett i verkligheten eller om det bara är skrämselpropaganda för att på ett makabert sätt bygga gruppens cred.
Islamiska staten i Irak och Syrien, Isis, har på kort tid lagt under sig stora delar av norra Irak. En framryckning så snabb att den skapat panik både i Bagdad, Teheran och Washington.
Obama oroad
Men efter helgen står det klart att Isis får svårt att kopiera dessa framgångar i sin väg söderut mot Bagdad. Shiamuslimska milisgrupper med stark motivation är redo att slåss istället för att som den USA-tränade irakiska armén lägga benen på ryggen och fly.
President Obama som lät allvarligt oroad och redo till snabb handling i fredags verkar inte längre lika handlingsvillig. Hans golfrunda i helgen vittnar om att paniken avtagit och ersatts av eftertanke.
Istället för att tillmötesgå den USA-stödda Irakregeringen att bomba islamisterna så vill Obama att premiärminister Nouri al-Maliki skapar en regering där alla de tre stora folkgrupperna, shia, sunni och kurder delar på makten.
Väckarklocka
Obama uppmanar Iraks regering att låta händelseutvecklingen bli en väckarklocka.
– Vi kan inte förbättra de sekteristiska relationer åt dem, säger Obama. I frånvaro av sådana politiska försök kommer kortsiktiga militära insatser, inklusive de vi kan bidra med, inte att lyckas.
Ett tämligen klart besked till al-Maliki att om han inte gör något själv för att lösa krisen kan han inte räkna med någon större militär hjälp från USA.
Samtidigt hotar John Kerry i en intervju med drönarattacker mot vad han beskriver som "en exsistensiell utmaning" mot stabiliteten i hela regionen. Kerry tar som vanligt på sig den mer tuffa rollen i hans och Obama relation. Problemet med drönarattacker är att det kan vara svårt att slå till mot Isis utan att samtidigt döda en massa civila.
Isis oväntade framgångar verkar ha fått två traditionella fiender att fundera över att samarbeta. USA och Iran som normalt är oense om det mesta har båda uttalat officiellt att de kan tänka sig att arbeta ihop för att motverka Isis inflytande.
USA vill inte att det bildas en islamiststat i Mellanöstern som riskerar att bli en bas för terrorism riktad mot västvärlden.
Iran - där shia är den helt dominerande formen av islam - vill inte ha en extremistiskt sunnistyrd stat som granne. Däremot vill man gärna ha kvar en Iran-vänlig shiastyrd regering i Irak.
Bombningar
Exakt hur ett sådant samarbete skulle se ut återstår att se. Obama har sagt att det inte kan bli tal om några marktrupper. Däremot har han inte uteslutit spaningsflyg eller bombningar med obemannade farkoster så kallade drönare.
Kärnan i det som i dag är Isis bilades 2004 som reaktion mot USA:s invasion och gick under namnet al-Qaida i Irak.
Tvärtemot vad man kan tro efter Isis snabba framryckning har gruppen inte tillgång till någon jättearmé. Sifforna är osäkra men uppgifter om deras storlek varierar mellan några tusen man och 10 000. På vägen genom Irak har de upprättat samarbete med andra sunnimuslimska milisgrupper som är emot den shialedda centralregeringen utan att för den skull vara islamister. En ohelig allians som inte på sikt att stora odds att överleva.
Svenska krigare
På vägen har Isis också lyckats utöka sin arsenal med avancerade vapen som Iraks armé övergett.
Isis består av jihadister från Syrien och Irak men också av ett stort antal utländska "heliga krigare". En del av dem kommer från Västeuropa. Det är troligt att det bland det över hundra svenska medborgare som rest till Syriens för att slåss för islamister finns de som strider på Isis sida.
Isis tros finansieras av rika affärsmän i Kuwait och Saudiarabien med regeringarnas goda minne. Syftet med Isis är att försvaga Irans ställning i regionen.