Politisk jordbävning väntar Europa
Att det kommer att gå bra för EU- och främlingsfientliga partier i EU-valet har stått klart länge.
Men när Ukip plötsligt leder i opinionsmätningarna sänder det ändå chockvågor genom Europa.
Vad vi kan få uppleva i slutet av maj är en politisk jordbävning på kontinenten.
Det har inte hänt sedan första världskriget att något annat parti än labour eller de konservativa vunnit ett nationellt val i Storbritannien. Men nu ser det ut som Ukip, United Kingdom Independence party, kan bryta den traditionen. De senaste opinionsmätningarna ger dem en ledning med tre procent före labour, 31 procent mot 28.
Nästan en tredjedel av britterna är beredda att lägga sin röst på ett parti som egentligen bara har två saker på sin agenda:
Tvinga fram Storbritanniens utträde ur EU och stoppa invandringen från fattiga EU-länder.
Ett budskap som uppenbarligen går hem hos britterna. Även om man utgår ifrån att många tar EU-valet som ett tillfälle att proteströsta mot de etablerade partierna är opinionssiffrorna för Ukip uppseendeväckande höga.
Inte ensamma
Ukip är inte ensamma. I Frankrike leder Nationella Fronten under Marine Le Pens med strax under 25 procent av rösterna. Med de konservativa UNP hack i häl.
I Holland ligger Geert Wilders islamfientliga PPV tvåa i opinionsmätningarna.
Drivkraften bakom de höga opinionssiffrorna är det missnöje som finns i breda folklager i spåren av den ekonomiska krisen. 26 miljoner människor är arbetslösa i Europa samtidigt som tiotusentals flyktingar från Mellanöstern och Afrika fortsätter att söka sig till Europa.
En situation som ökat spänningarna i nästan alla Europas länder. Missnöjet är syret som extremistpartierna lever av.
Men det finns även en annan ingrediens.
Det är uppenbart att många väljare förlorat förtroendet för de etablerade partiernas förmåga att lösa de grundläggande problemen och få fart på ekonomin. Extremist- och populistpartiernas budskap låter lockande. De presenterar enkla lösningar på väldigt komplicerade problem.
Pariastämpel
De etablerade partierna vet inte riktigt hur de ska handskas med den nya politiska kartan. Vad de än gör stiger uppstickarnas opinionssiffror.
För ett antal år sedan kallade David Cameron Ukip-anhängarna för "galningar och garderobsrasister". Men försöken att sätta pariastämpel på partiet har inte hjälpt. Att tiga ihjäl dem är sedan länge för sent.
Den senaste tiden har Ukip varit inblandade i en rad skandaler gällande allt från partiledaren Nigel Farages representationskonton till ledande partimedlemmars rasistiska uttalanden. Men precis som är fallet med många andra partier på ytterkanten runtom i Europa så verkar inte skandaler bita på Ukip vars opinionssiffrorna konstant pekar uppåt.
Tidsfråga
Ett faktum som pekar mot att det finns en djupare misstro mot de etablerade politikerna. Av allt fler människor ses de som en klass som bara är i politiken för att gynna sig själva. Inte för att göra gott för medborgarna.
Det normala är att extrempartierna gör hyfsat ifrån sig i EU-valen för att sedan rasa rejält i de nationella valen. Den här gången kan det mycket väl bli så att framgångarna fortsätter.
I lokalval i både Storbritannien och Frankrike har Ukip och Nationella Fronten haft stora framgångar.
Så länge de inte gör bort sig totalt är det förmodligen bara en tidsfråga innan dessa partier få en stark ställning i de nationella parlamenten.
Det vore ett skalv som skulle ge rejält utslag på Richterskalan.