”Benbitarna hade litet bevisvärde”

”Benbitarna” användes som bevis mot Thomas Quick när han fälldes för mordet på Therese Johannesen.

Nu har analyser visat att bitarna inte alls var ben – utan limmat trä.

– Domen står och faller inte med dem, säger överåklagare Christer van der Kwast.

Förre överåklagaren Christer van der Kwast uppger sig ha svårt att säga något om den tekniska biten.

– Men jag böjer mig så klart för fakta. Jag anlitade den bästa expertisen på den tiden. Nu får väl vetenskapsmännen tvista, säger van der Kwast till TT.

”Litet bevisvärde”

Han anser att Quick hade blivit dömd för mordet på Therese Johannessen även om tingsrätten bortsett helt från benbitarna, som inte kunde knytas till Therese.

– Benbitarna hade ett litet bevisvärde. Domen står och faller inte med dem. Det är helheten som leder till den fällande domen, säger van der Kwast.

Det som enligt hans mening i själva verket fällde Quick var hans ingående kunskap om flickan och om platsen där hon bortfördes.

I Hedemora tingsrätts dom från 1998 omnämns benbitarna i en mening: "Även om de rester av organiskt material och de föremål man funnit i nämnda skog således inte kan binda Thomas Quick till Therese, talar de dock i någon mån för att hans berättelse är riktig".

TT