”Våra söner skjuts ihjäl”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-06-08
Fiskaren Nael, 30, skulle bli pappa om en vecka – Israel uppger att han var terrorist
GAZA. Fem män sköts i vattnet utanför Gaza och flöt döda upp på stranden.
Terrorister eller fiskare?
Det beror på vem vi frågar.
Männen trängs utanför bårhuset på Al Aqsa-sjukhuset, söder om Gaza City. Deras ögon är fulla av sorg och raseri. De väntar på en död man – deras vän och bror.
Dörren öppnas och männen pressar sig in. De trycker sig fram till kylrummet, sliter ut den döde och lastar upp honom på en bår.
– Allah akbar (Gud är stor)! ropar en man.
– Allah akbar! Allah akbar! svarar de andra.
De bär ut honom från bårhuset, över parkeringen och in i en VW-buss.
Nael Qwader, 30, sköts ihjäl av israelisk militär i går morse. Så långt är alla överens. Därefter finns två historier.
Den om en död terrorist. Och den om en martyr.
Människorna i Gaza har sin bild klar. Det här är vad de berättar.
Nael Qwader och fyra andra män gick ut från stranden tidigt i går morse. De vadade ut i det långgrunda vattnet, femtio eller kanske hundra meter.
I händerna hade de små nät, för att fånga sardiner och annan fisk.
Långt därute låg ett israeliskt fartyg. Plötsligt, runt klockan fem på morgonen, öppnade israelerna eld.
Männen flöt döda in mot stranden.
Sex pistolskott smäller i luften – signalen för samling.
Nael Qwadar har förts hem, till familjens lägenhet på Al Sahaba-gatan i Gaza City. Han får ett gult tyg över bröstet, med bilder på vapen. Sedan lyfts han ut ur minibussen och bärs två trappor upp till familjens trånga lägenhet.
Där väntar hans hustru, Hana, gravid i nionde månaden. Hans mor Adiba. Och de fem barnen, två flickor och tre pojkar.
Rummet är kvavt, fyllt av tårar.
Kvinnorna kysser hans panna och händer och hår. De vet att det är sista gången de ser honom. Resten av dagen får de inte vara med, den tillhör männen.
Nael Qwader tas till kvarterets moské. Hans far, Hashem, sitter intill båren med en stor hand över ansiktet. Morbror Muhammed Hamada, 50, leder ceremonin.
Först läser han ur Koranen. Sedan ber han Allah frälsa Nael. Till sist ber han Allah frälsa alla andra döda muslimer.
Det hela är över på tio minuter. Sedan lastas Nael Qwader upp på ett lastbilsflak.
Kusinen Abu Ayman, 42, är förtvivlad:
– Han skulle ha blivit far om en vecka. Kan du förstå?
Israelerna gör alltid på samma sätt, säger han.
– Först skjuter de ihjäl oss. Sedan säger de att vi är terrorister.
Sanningen – fortsätter han – är enkel:
– De dödar oss för att vi är palestinier.
Den israeliska versionen kom i ett nyhetstelegram, bara någon timme efter dödsskjutningen.
Den skiljer sig på flera avgörande punkter.
Männen, som bara ska ha varit fyra, uppges ha skjutits på havet, i en båt, iklädda grodmansdräkter. De var på väg att attackera ett krigsfartyg.
– En israelisk patrullbåt såg en båt med fyra män i dykardräkter, på väg för att utföra en terrorattack, och öppnade eld, sa en armétalesman enligt Reuters.
Precis en vecka tidigare bordade samma kommandoenhet hjälpkonvojen till Gazaremsan och sköt ihjäl nio ombord.
Processionen går genom Gazas gator och gränder. Femtio eller kanske hundra pojkar och män springer bredvid, med knutna nävar i luften.
– Det finns ingen annan än Allah!
– Allah Akbar!
De passerar under rader av turkiska flaggor som hissats efter attacken på hjälpkonvojen. Förbi murar med bilder på martyrer och brinnande Davidsstjärnor. Ut mot de sista öppna fälten vid den israeliska gränsen. Till begravningsplatsen Al Shuhadar där Nael Qwader ska få sin vila, där han ska bli ännu en i raden av unga martyrer.
Gropen är redan grävd.
Femhundra meter bort står stridsvagnar vid israeliska gränsen, redo att skjuta.
– Ser du, säger Abu Ayman och pekar dit.
– Gaza är ett fängelse. Vi lever på nåder. De kan skjuta oss när som helst.
Wael Qwader, 35, den dödes bror, står i svart kavaj och blanka kinder och kisar mot solen.
– Jag vaknade i morse av att en släkting ringde och berättade att han var död.
Han säger att Nael var en man som älskade sin familj. Men lönen som vakt på inrikesministeriet räckte inte för att ge barnen ett bra liv. Det var därför han gav sig ut för att fiska.
– Livet var hårt för Nael. Han kämpade för att få det att gå ihop. Som alla i Gaza under blockaden.
En israelisk soldat skjuter några skott. Minuten senare passerar ett stridsflygplan på låg höjd.
Kanske är det männen på begravningsplatsen som ska varnas. Kanske de fattiga palestinierna som letar plåtbitar att sälja borta i ingenmanslandet.
Morbrodern Muhammed Hamada säger att han inte är förvånad över dödskjutningen.
– Det här händer varje vecka, varje dag. Våra söner skjuts ihjäl. Efter attacken på hjälpkonvojen vet vi att Israel inte har några gränser.
Han berättar om släktens tidigare fem martyrer. Om Shadi Qwader, 22 som sköts ihjäl utanför sitt jobb under kriget förra vintern.
Om Nour, 25, som dödades veckan före sitt bröllop.
Om Muhammed Rashil. Och Ibrahim. Och Hassan.
Nael Qwader är död. Får vi någonsin veta varför?
Konflikten mellan Gazas palestinier och israelerna har drivits så långt, hatet har borrat sig så djupt.
Två bilder har bränts fast. Ett Israel som skyddar gränser och skjuter terrorister. Och ett Israel som mördar oskyldiga fiskare, kvinnor och barn.
Klockan är tio i elva. Det har gått mindre än sex timmar sedan Nael Qwader sköts och han är
redan begravd.
Utanför lägenheten där han bodde kommer människor att samlas i tre dagar. Låta sorgen sjunka in över kaffe och dadlar.
En presenning har spänts över gränden och plaststolar är redan på väg.
Ännu en martyr har lagts till raden i Gaza, men på Al Sahabagatan blir livet aldrig mer sig likt.
FOTNOT: I ett pressmeddelande har al-Aqsa-martyrernas brigad uppgett att de döda männen tillhör deras organisation.