Kvinnor och barn drabbas i överfulla flyktinglägret

Staffan Dickson

IDOMENI. På perrongen vid järnvägsstationen i byn Idomeni har flyktingar slagit upp sina små campingtält direkt på asfalten intill spåret.

Som om de var beredda att när som helst kunna kliva på ett tåg som rullar in.

Som om de inte visste att tåget redan har gått.

Dagen innan vi kommer till Idomeni ligger röken tät över järnvägsspåren vid den grekiska gränsen mot Makedonien. Efter att desperata flyktingar kastat sten och försökt riva taggtrådsstängslet som utgör gränsen svarar makedonsk polis med tårgas och bländgranater.

Ett dygn senare har röken skingrats och treåriga Rayenne Haj Khalaf sitter på ett av spåren och leker med stenarna som nyss använts som vapen. Tillsammans med sina föräldrar och fem syskon har hon efter tre månader på flykt nyligen kommit hit från Syriens största stad Aleppo.

De bor åtta personer i ett campingtält som är gjort för omkring tre vuxna. Den enda filten de har fått tag på har de lagt under sig som isolering mot den kalla marken.

– Vi behöver fler filtar men har inga pengar kvar. Det blir väldigt kallt på kvällen. Barnen har knappt sovit någonting, säger Rayennes mamma Laila Haj Khalaf efter den första natten i lägret.

Hon är beredd på att det blir många fler.

Akut toalettbrist

Efter att en rad europeiska länder bestämt sig för att stävja flödet av flyktingar från Grekland kommer knappt någon över gränsen mot Makedonien.

– Den har varit helt stängd i två dagar. I går kväll släppte de igenom omkring 100 personer, men det är bara för att kunna säga att gränsen är öppen. Det är löjligt, säger Vicky Markolefa på Läkare utan gränser.

Samtidigt kommer hundratals, kanske tusentals, nya flyktingar hit varje dag.

– Lägret har skapats för att omkring 1 200 personer åt gången ska kunna stanna här i några timmar och sedan fortsätta norrut. Men allt eftersom det kommit fler flyktingar har vi ökat kapaciteten till 2 500. Nu har det blivit hem åt nästan 11 000 människor. Många har varit här i mer än tio dagar, säger Vicky Markolefa.

Flyktingarna kommer hit till fots och delas därefter in i grupper om cirka 50 personer. En eller max två grupper om dagen släpps över gränsen.

Nu varnar FN:s flyktingorgan UNHCR för att Europa står på randen till en självförvållad humanitär kris.

– Vi är väldigt oroliga för de här personernas hygien. Vi har långtifrån tillräckligt många toaletter och duschar, så folk uträttar sina behov på åkrarna. Det är väldigt farligt för barnen som leker i leran, särskilt när det regnar, säger Vicky Markolefa.

Fler kvinnor och barn

Sedan årsskiftet har andelen kvinnor och barn som är på flykt vuxit kraftigt. Av 132 000 flyktingar som kommit till Europa i år är 34 procent barn, 20 procent kvinnor och 47 procent män. Av syrierna som anlänt på sistone är antalet kvinnor dock hela 55 procent.

Syriska familjer har drabbats hårt av att Sverige och andra EU-länder kraftigt försvårat möjligheterna till familjeåterförening. Tanken när männen först gav sig av mot Europa var att bara de skulle behöva göra den farliga resan över hav och gränser. Nu har många kvinnor och barn ensamma tvingats ta samma rutt. På onsdagen slog EU-parlamentsledamoten Cecilia Wikström (L) larm om att ensamma kvinnor på flykt utsätts för hot och sexuella övergrepp.

– Allt fler kvinnor berättar om hur de under sin flykt utsätts för våld av olika slag, hur säkerhetsvakter säger "okej, du får passera om jag får ha dig för mig själv en stund", sa hon på en pressträff i Bryssel.

UNHCR och Läkare utan gränser uppskattar att kvinnor och barn utgör över hälften av befolkningen i lägret i Idomeni.

– Det är sårbara grupper. Många kvinnor är gravida, barnen får feber efter att ha sovit ute i kylan. Vi har inte tillräckligt med faciliteter där man kan byta blöjor, värma mjölk eller sterilisera nappflaskor. Många kvinnor kommer hit ensamma för att återförenas med sina män i Europa. Men om du är en ensam kvinna med barn kan du inte vänta två timmar i en två hundra meter lång matkö, säger Vicky Markolefa på Läkare utan gränser.

Kravallpolis på spåren

Plötsligt uppenbarar sig kravallutrustade grekiska poliser och kliver fram över syllarna alldeles intill Rayenne Haj Khalaf. När de passerat den lilla flickan ställer de upp sig på varsin sida om spåret för att säkerställa att inga flyktingar hoppar på ett långt godståg som stånkar fram genom lägret.

När tåget åkt igenom grinden och försvunnit in i Makedonien blir många stående och tittar bort mot gränsen. Ovanför trädtopparna anar man neonljusen från ett halvdussin casinon i skymningen.

En halvtimme senare är det mörkt och lägret byter snabbt skepnad. Rök från brasor sticker i ögonen, strålkastare från tv-kameror och bilar som kryper fram genom folkmassorna bländar och skapar märkliga skuggor som avtecknar sig mot tältdukarna. Folk snavar över stenar, barn och tältpinnar. En man i rullstol försöker kryssa fram mellan de djupa åkerfårorna.

Ännu en dag har passerat i det allt större lägret. I morgon kommer nya människor.

Klockan klämtar för Europa.

För flyktingarna i Idomeni går tiden betydligt långsammare.

– De senaste 50 personerna som fick passera gränsen var grupp 65. Vi har nummer 241, säger Laila Haj Khalaf innan hon försvinner in i tältet.