Erik, 48: "Ett helvete att vara hemlös nu"
Publicerad 2020-06-06
Hemlösa är en grupp som vill göra sin del i kampen mot pandemin, trots att de ofta saknar förutsättningar. Det menar Stadsmissionens Johanna Rudmark Hagström. Men det är svårt att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer och hålla sig hemma när man inte har något hem.
Erik, 48, har varit hemlös till och från sen han bara var tolv år gammal.
– Jag bor hos en kompis nu och det fungerar. Men det är klart att det är tufft.
Det är svårt att hålla avstånd eller isolera sig när man inte har någonstans att bo. Något många av Uppsalas hemlösa erfar under coronakrisen.
Johanna Rudmark Hagström, socialchef på Uppsala Stadsmission, ser att redan utsatta drabbas hårt i pandemin.
– Människor i hemlöshet är en grupp som många glömmer, nu när alla ska hålla sig hemma så mycket som möjligt. Grunden i Folkhälsomyndighetens rekommendation är ju är att alla ska ha ett hem. Det stora problemet för hemlösa i krisen är egentligen inte de som blir svårast sjuka. Då hjälper vi personen till sjukvården och man kan bli testad och inlagd. Men de som har hosta och snuva, var ska de ta vägen? Hur ska de följa rekommendationen att isolera sig i två veckor?
”Rent helvete”
Erik, en 48-årig man från Uppsala, är inte hemlös längre. Han har en bostad, men där saknas el och fungerande toalett. I nuläget bor han hos en kompis. Han berättar att han har varit hemlös många gånger, till och från sen han var tolv år gammal. Han har fått mycket hjälp via organisationen Tillsammans med själ och hjärta.
– Jättemånga är hemlösa, även nu, mitt i den här krisen. Jag känner väldigt många hemlösa. Och det är ett rent helvete. Det är det alltid, men det är svårt med riktlinjerna om avstånd och hålla sig hemma. Alla klarar inte av att bo på härbärgen heller. Det borde finnas fler resurser för att hjälpa människor, säger Erik och fortsätter:
– Väldigt många som är hemlösa är redan sjuka också, de mår redan oerhört dåligt.
”Ska man behöva lida såhär?”
53-åriga Ronny är på Mikaelsgården ibland för att hämta matlådor. Han har levt i hemlöshet förut, men har en bostad nu. Han upplever att det har varit svårt att få hjälp under pandemin, särskilt som han lidit av andra åkommor och skador.
– Jag skulle operera axeln som plågat mig länge, med det blev inställt. Sen skadade jag min andra axel i en cykelolycka och kunde inte röra på mig i en månad. Den var helt krossad. Jag ringde boendestödet för att få hjälp men de kunde inte skicka någon på grund av coronan. Ska det vara såhär? Jag kunde knappt resa på mig, klä på mig, hade ingen som kunde hjälpa mig. Jag tycker att det är skrämmande, att lämna människor åt sitt öde på det här sättet. Ingenting funkar, det är får väldigt svårt att få hjälp. Är det meningen att man ska behöva lida såhär?
Ökat tryck på Mikaelsgården
Stadsmissionens Johanna Rudmark Hagström talar också om lager av utsatthet.
– Har man levt i akut hemlöshet så har man ju ofta andra grejer också, missbruk eller psykisk ohälsa. Många har en dålig hälsa i grunden, många har obehandlade sjukdomar och tillhör riskgrupper utan att veta om det.
Hon lyfter också andra svårigheter i krisen: det har blivit svårare att använda offentliga toaletter och restaurangtoaletter när många håller stängt. Många av de utsatta som säljer tidningen Situation Stockholm på tågstationen upplever att försäljningen minskat rejält i takt med att människor rest minde. Den svåra situationen märks också på att trycket på Stadsmissionens dagverksamhet Mikaelsgården är större än vanligt, särskilt när andra verksamheter, som kyrkor, håller mer stängt. Man har därför fått anpassa och omdana en hel del.
– Vi har begränsat ganska mycket. Alla som kommer in i verksamheten måste tvätta händerna, det är jättenoga. Vi har tagit bort massa sittplatser. Vi har förändrat hur vi serverar mat. Vi brukar ha bufféer, nu får vi ha mer servering. Vi har gjort ganska stora begränsningar. Men våra gäster är väldigt med på begräsningarna, de är ju väldigt rädda för att vi ska behöva stänga. De är väldigt hjälpsamma och förstående.
Vill ta sitt ansvar
Johanna Rudmark Hagström vill också lyfta att många hemlösa vill ta sitt ansvar i pandemin, trots sin utsatthet.
– Det är viktigt att lyfta. Hemlösa är också en grupp som vill ta ansvar och göra sin del. Det här är en grupp människor som vill göra vad de kan för att inte sprida smittan men har inte alltid förutsättningar att göra det. Det handlar om både EU-medborgare och hemlösa som kommer till oss vill ha information. Man vill göra rätt, helt enkelt.
Fler behöver hjälp
Erik vill se fler insatser för att hjälpa folk ur hemlöshet, pandemi eller ej. Många får aldrig någon hjälp, menar han.
— Jag ser folk som är typ, 30. De har en stor del av livet framför sig. De får ingen hjälp överhuvudtaget. Det är min upplevelse. Jag har iallafall tak över huvudet. Det är jätteviktigt med ett hem. Jag tänker särskilt på de unga jag ser. Om du är 30 eller under 30 ska du fan ha hjälp.