Utsatta områden: ”Ojämlikheten har skenat”

En kvarts miljon människor bor i landets så kallade särskilt utsatta områden. Här är inkomsterna betydligt lägre, lägenheterna flera kvadratmeter mindre och nästan var tionde går arbetslös, visar en ny rapport.

– Det är tråkigt, men så är det. Och jag är inte så förvånad, säger Balen Ali i Skäggetorp i Linköping.

Totalt 266 486 personer bor i de 23 så kallade särskilt utsatta områden som polisen listade 2017, enligt en rapport som organisationen The Global Village låtit SCB ta fram.

Balen Ali jobbar sedan 16 år tillbaka i ett av dem, i en butik i Skäggetorp centrum i Linköping.

Att bara 58 procent av den vuxna befolkningen i de särskilt utsatta områdena arbetar, och att över 70 procent saknar någon form av eftergymnasial utbildning, är inget som förvånar honom.

– Det finns de som har utbildning och ett bra jobb, men också många som inte har det, säger Ali.

– Det har blivit segregerat och det finns en hel del som man skulle kunna förbättra.

Nära till centrum

Över 80 procent i de särskilt utsatta områdena har utländsk bakgrund, och Ali tror att många vill bo i Skäggetorp för att deras släkt och vänner gör det – men också för att mat och boende är förhållandevis billigt.

Medianinkomsten i de särskilt utsatta områdena är 189 000 kronor om året – 126 000 kronor mindre jämfört med i riket i stort. Drygt 16 procent av hushållen får någon form av ekonomiskt bistånd, jämfört med 3,7 procent i resten av Sverige, enligt rapporten.

– Nu har hyresvärden höjt priserna på lägenheter, men de är nog ändå lägre jämfört med i andra områden, säger Ali.

– Och de som inte har bil tycker nog också att det är skönt att det är nära till centrum där det finns många butiker.

Ojämlikheten skenat

Nazem Tahvilzadeh, forskare i urbana och regionala studier vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), säger att det är svårt att följa utvecklingen i utsatta områden eftersom definitionen av ett utsatt område förändrats över tid.

– Men generellt visar forskning att ojämlikheten har skenat i Sverige sedan 1990-talet, och det snabbare än i andra västerländska länder, säger han.

– Det är också ganska vedertaget att den här relativa fattigdomen koncentrerats mellan olika stadsdelar där det bor en högre andel personer med lägre inkomster och andra typer av exkluderingsegenskaper.

Merparten av de utsatta områdena ligger i närheten av de tre storstäderna, och enligt Tahvilzadeh har Ali rätt i att en del av segregationen förmodligen kan förklaras av tillgången på billigare hyresrätter, vilket lockar grupper med lägre inkomster.

Psykosociala faktorer

Hela 79 procent av befolkningen i de särskilt utsatta områdena bor i hyresrätt enligt rapporten, och den genomsnittliga boendeytan är 13 kvadratmeter mindre än den genomsnittliga boendeytan i resten av Sverige.

Men det finns också ytterligare en faktor som är mer svårfångad, och som har att göra med psykosociala mönster, fortsätter forskaren.

– Är du vit, svensk och generellt välbemedlad, så tenderar du att tro att det kanske går bättre om du bor någon annanstans. Medan andra kanske finner en gemenskap i de här områdena som tilltalar dem.

– Det har att göra med hur man kopplar sin identitet.

Blandat intryck

Anna Berg bor i ett grannområde, men besöker Skäggetorp med jämna mellanrum och hennes intryck är blandat.

I dag är hon här för att hämta ut ett paket, och passade då på att också handla lite grönsaker i matbutiken.

– Jag hör att det händer mycket grejer, men samtidigt verkar det vara en väldigt varm och fin stämning och jag tror att det finns en väldig gemensak, säger hon.

– Samtidigt är det ett socialt utsatt område förstås, och det är ju ett misslyckande på något vis. Det är trist eftersom det också skapar ett dåligt rykte.