Shahnaz, 47, flydde talibanernas förtryck: ”Bara mörker”
Publicerad 2021-08-18
Shahnaz Rasoul, 47, i Luleå, minns hur svårt det var att andas under burkan.
Nu är hon rädd att talibanernas förtryck ska tvinga även hennes brorsdöttrar i Kabul att ge upp sina drömmar.
– Jag vet vad talibanerna är för människor, säger hon.
Hon var i 20-årsåldern när talibanerna kom. Över en natt tog det normala livet slut.
Shahnaz Rasoul drömde som ung om att bli läkare men fick avbryta utbildningen på medicinska fakulteten i Kabul, där hon då gick sjätte terminen.
Hon isolerades likt andra kvinnor i hemmet, ångestfylld och deprimerad av saknad över sina vänner, plugget och en vanlig vardag. Fortfarande minns hon rädslan, då när talibanerna tog makten i Afghanistan i mitten på 90-talet.
– Jag vet vad de är för människor. Deras blickar, deras röster, allt är skrämmande och våldsamt. Ibland stod jag bara tyst och tittade på dem, genom burkan, säger Shahnaz Rasoul.
Tvingas bära burka i hettan
Burkan, den främsta symbolen för talibanernas kvinnoförtryck, beskriver hon som en varm och kvävande bur: minst 11 meter tjockt tyg, 3–4 kilo tung.
Denna massiva dräkt bärs på huvudet, ibland i 39 graders värme. Sikten genom de små hålen är minimal, man kan varken snegla åt sidan eller se var man sätter fötterna.
– När man går ut tittar de på dig från topp till tå. Har du något nagellack, hur ser dina skor ut, vem pratar du med, vilken relation har du till den mannen där, var bor ni, alla dessa konstiga frågor. Fortfarande när jag tänker på det får jag panik, jag börjar gråta, säger Shahnaz Rasoul.
Slogs till golvet av taliban
Vid ett tillfälle gick hon på gatan i Kabul med sin moster när en taliban började piska henne på benen. Slag som lämnade stora sår, hon kunde inte gå på flera veckor efteråt.
– Varför? Jag hade ju burkan på mig, en lång kjol. Han sa: jag såg lite av din fot. Den var inte täckt av strumpor.
Vid ett annat tillfälle slogs hon nästan till golvet av en taliban som upptäckt henne inne på Läkare utan gränsers mottagning, där hon i hemlighet jobbade som sjuksköterska.
Kvinnor fick under talibanregimen varken studera eller arbeta. Bröder och pappor skulle se till att ogifta kvinnor höll sig hemma och täckte sig helt och hållet vid sällsynta promenader.
Familjen fruktar för sina liv
Till Sverige kom Shahnaz Rasoul 2004 och i dag är hon sjuksköterska på Sunderby sjukhus utanför Luleå. De senaste dagarna har hon ringt sina bröder och deras familjer i Kabul varje dag, varje timme. Bröderna som varit regeringsanställda fruktar för sina liv.
– Det jobbigaste är när de ringer och säger: jag mår än så länge bra, men jag kan inte garantera att jag överlever till i morgon.
I dag är 40 procent av barnen som går i afghanska skolor flickor. Men att talibanerna skulle ha förändrats och tillåta kvinnor att få en utbildning tvivlar Shahnaz Rasoul på. Man kan inte lita på allt de lovar, eller att olika talibangrupperingar följer det ledarna säger, menar hon.
Brorsdottern tvingas sluta skolan
Att en av hennes brorsdöttrar är i samma situation som Shahnaz Rasoul själv tvingats uppleva är smärtsamt.
Brorsdottern när också drömmen om att bli läkare och har bara sista terminen kvar på läkarutbildningen på universitetet i Kabul. Men nu har även hon fått lämna studierna, och sitter hemma inlåst med familjen – i skräckfylld väntan på att talibanerna ska komma och knacka på.
Shahnaz Rasoul ser mörkt på hennes och andra unga afghanska kvinnornas framtid.
– Varenda gång jag pratar med henne känner jag – nu är det din tur, nu är det du som hamnat på den plats där jag var då.
DAILY Fast i Kabul – Ali, 19, berättar
Aftonbladet Daily med Ali, 19, boende i Kabul.
Lyssna: iPhone Acast Spotify
Eller ⬇️ Klicka på Lyssna-knappen
Fast i Kabul – Ali, 19, berättar