Den nya bilden av Erdogan en pr-katastrof
Motgångarna radar upp sig för Turkiets premiärminister Tayyip Erdogan.
Är det bara otur eller beror det på maktens arrogans?
Senast är det gruvkatastrofen i Turkiet som blivit en politiskt belastning för Erdogan.
Ingen kan rimligen lasta en premiärminister för en gruvolycka. Men genom att uppträda okänsligt och försöka förminska olyckan så lyckas Erdogan förvandla den till en politisk motgång för honom själv.
Premiärministern gjorde det som alla medietränare rekommenderar. Han reste till olycksplatsen för att visa sitt deltagande. Att han brydde sig.
Väl där glömde han precis den detaljen.
Istället för att utlova bättre säkerhet i gruvorna försökte han bortförklara allvaret i händelsen genom att hänvisa till hur vanliga gruvolyckor var i andra delar av världen. Erdogan rabblade dödstal på över hundra år gamla olyckor i Storbritannien.
Vilket inte föll i god jord bland förtvivlade anhöriga till de flera hundra döda gruvarbetarna i Soma.
Sparkar på
Fadäsen följdes av bilder på en av Erdogans rådgivare som sparkar på en liggande demonstrant. Och nu av en video och vittnesmål om hur Erdogan och hans livvakter förföljer kritiska demonstranter och slår dem.
Denna pr-katatstrof för Turkiets starke man följer på en rad motgångar det senaste året som totalt ändrat bilden av Erdogan.
För ett antal år sedan var han den kloke och tolerante ledaren som med säker hand lotsade Turkiet bort från militärdiktatur och mot demokrati. Erdogan lovordades av västledare. Det sågs bara som en tidsfråga innan han skulle föra Turkiet in i EU.
Förra sommaren började allt gå snett.
Först var det demonstrationerna i Geziparken i Istanbul där människormassor försökte stoppa rivningen av en park som skulle ge plats åt en moské och ett shoppingcenter.
Erdogan såg protesterna som en personlig förolämpning. Han kallade deltagarna för terrorister och lät i veckor sin kravallpolis spruta extra stark tårgas över demonstranterna. Flera dödsoffer krävdes.
Gömma pengar
Några månader senare var det dags för nästa skandal. På nätet publicerades bandinspelningar av hur Erdogan och hans son diskuterar hur de ska gömma undan stora summor pengar. Det var del i en korruptionshärva som tvingade tre ministrar i Erdogans regering att avgå.
Istället för att lova göra något åt korruptionen tog Erdogan - precis som under demonstrationerna i Istanbul - ut sin ilska på sociala medier som han kallade "samhällets värsta plåga".
Den alltmer auktoritäre Erdogan förbjöd You tube och twitter men en domstol gick för en gångs skull emot premiärministern och upphävde twitterförbudet. You tube är i praktiken fortfarande blockerad i Turkiet.
Även om Erdogan inkasserade en framgång i vårens lokalval där hans milt islamitiska AK-partiet fick 45 procent av rösterna så verkar han ha hamnat på kollisionskurs med viktiga delar av det turkiska samhället. Framförallt den växande medelklassen.
Tondöv
Dryga tio år av maktinnehav verkar ha stigit honom åt huvudet. Han skyller alla brister på "utländsk inblandning".
Hans uppträdande karakteriseras av en massiv arrogans och ilska mot alla som inte delar hans uppfattningar eller som på något sätt kritiserar premiärministern. Till och med ledande företrädare inom partiet kritiserar honom.
Erdogan som tidigare hade örat mot marken har blivit tondöv. Han förlitar sig helt på den konservativa landsbygdsbefolkningen som till stora delar stödjer honom oavsett vad han gör.
En farlig taktik i ett land där inflyttningen till städerna är omfattande och snabb.