En guldgruva – eller naturbov

Brittiska Beowulf Mining letar mineraler för miljarder i Kallak – men alla är inte positiva till gruvjättens intåg

Först tystnad.

Sedan darrar marken, skogen dränks i damm och oljud.

Det brittiska bolaget Beowulf Mining har börjat provborra i Kallak, fyra mil norr om Jokkmokk.

För vissa är det ljudet av ­nederlag.

För andra löftet om en framtid.

Att Norrland vilar på en mineral­skatt har varit känt i århundraden.

LKAB:s gruva i Kiruna lever i högsta välmåga, i Attikgruvan bryts koppar, i Svartliden bryts guld.

Men hittills har Jokkmokks kommun, Sveriges näst största, varit gruvfri.

Det kan vara på väg att ändras – med råge.

Under Björkholmsberget fyra mil norr om Jokkmokk finns det enligt gruvbolaget Beowulf Mining mineraler för miljarder.

Malmkropparna sträcker sig från norr till söder och beräknas innehålla upp till 600 miljoner ton malm.

Med nuvarande världsmarknadspris är de ekonomiska möjligheterna enorma: Malm värd 4,4 miljarder kronor ska brytas. Varje år.

– Här kommer att jobba i storleksordningen 300 personer. Gruvan kommer självfallet bli en del i att vända den negativa utvecklingen i Jokkmokk, säger Fred Boman, vd för Jokkmokk Iron Mining AB, Beowulf Minings dotterbolag som sköter projekteringen.

– Jag ser i grunden väldigt få risker med den här malmtypen.

Den 21 augusti sker den första provsprängningen – 400 ton ska skickas till Finland för analys.

Om järnhalten är så stor som bolaget hoppas och om alla tillstånd beviljas räknar företaget med att vara i gång om fem, sex år.

Hoppas på arbete

Kommunalrådet Stefan Andersson (S) tvekar inte en sekund: Gruvan behövs.

– Just nu har Jokkmokk tyvärr en minskande befolkning. Vi vill åt den stora utvecklingen av arbetstillfällen som gruvan ger. Om vi tittar på de gruvor som är etablerade i närheten rör det sig om flera hundra jobb, och detta på en befolkning på omkring 5 000, säger han.

Men alla är långt ifrån överens.

Blir gruvan verklighet riskerar renbetet att försvinna, menar kritikerna.

En annan invändning är att pengarna som utvinns slussas till utländska ägare - medan naturen förstörs.

I drygt en månad har hitresta aktivister blockerat grusvägen upp mot prospekteringsområdet.

Under paroller som ”Autonoma Norrland” och ”Maktens metod – söndra och härska” har de byggt trähinder och grävt ner sig i marken för att hindra gruvbolagets bilar att ta sig till Kallak.

Två gånger har polisen slagit till, senast i förrgår.

Sex aktivister misstänks nu för egenmäktigt förfarande och våldsamt motstånd.

En av dem är Moses.

– Jag förstår inte varför inte fler är här, svarar han på frågan varför han har åkt från Norr­köping till norra Norrland för att protestera.

– Vi protesterar mot mycket. Det ska bland annat bli en slamdamm här nedanför gruvan som kommer ligga kvar till nästa istid. Om den läcker riskerar dricksvattnet ända ner till bottenhavet att förgiftas, säger han.

Aktivisternas blockad innebär civil olydnad – men alla nöjer sig inte med träkojor och tältläger.

Saboterar bilar

Under Aftonbladets besök i Kallak har en av aktivisterna skurit sönder däcken på en av gruvbolagets bilar och sedan flytt till skogs, enligt polisen.

Tor Lundberg Tuorda är uppvuxen i Kvikkjokk, tolv mil norr om Jokkmokk, och har blivit något av det lokala motståndets röst.

Han bor i Randijaur, en av två byar som ligger närmast den planerade gruvan.

– Det har blivit som en dominoeffekt, man har klöst åt sig mer och mer land. Den största faran nu är att det ska öppna fler gruvor i närliggande områden som ska bryta koppar. Det kommer att förgifta vattendragen på sikt, säger han.

Gruvbolagets och kommunens lovsång om jobb ger han ­inte mycket för:

– Beowulf Mining är en prospektör - endast. De prospekterar malmkroppar som de säljer till högstbjudande. De kommer i sin tur ha egna anställda som skickas hit. Det kommer inte ge några jobb för Jokkmokk, det ­betyder slutet för bygden.

”Finns inga jobb”

Att motsättningarna i Jokkmokk är hårda mellan de som ­säger ja och de som säger nej till en gruva är tydligt.

Men många Jokkmokksbor som Aftonbladet pratar med på byn tystnar i stället en stund, funderar - och svarar med ett eftertänksamt ”nja”.

Alla pratar om jobben, om ungdomarna som lämnar bygden.

– Ungdomarna flyttar, det finns inga jobb. Vi behöver ju arbetstillfällen, säger Mia Wallström på väg in på Ica.

För mycket politik

– Visst, gruvan är säkert jättebra för samhället. Men det är ett högt pris, många blir drabbade. Renskötseln, fisket, jakten, säger Lars Rassa, som står en bit bort.

Han tystnar en stund.

– Men det ligger nog redan för mycket politik i det här. Vill staten att det ska bli en gruva, så blir det en gruva.

En invändning han har en ­poäng i.

För även om Jokkmokk är delat i ja, nej och nja tas det slutgiltiga beslutet 103 mil söderut.

På regeringskansliet och hos mark- och miljödomstolen i Stockholm.

Under tiden fortsätter borrarna sjunga i skogen i Kallak – om löften, eller nederlag.

Eller både och.