”Hur många fler ska behöva dödas?”

Erik Wiman

GÖTEBORG. Miroslav Petrovics son Petar drömde om framtiden på universitet i London.

Men han fick aldrig chansen att lämna hemkvarteren på Hisingen.

I onsdags sköts han till döds på Vårväderstorget.

– Jag har fått träffa statsministern och jag frågade honom hur många fler som ska behöva dö i det här kriget, säger pappan.

Fyra skott träffade 20-årige Petar Petrovic. Han stod utanför kvarterskrogen och väntade på sin vän när han kom i vägen för ett krig han inte hade någonting med att göra.

Nu är hans fars ögon rödsprängda av gråt, trötthet och mera gråt.

Lägenheten är full av sörjande släktingar så Miroslav träffar oss utanför bostaden. Tankarna snurrar runt och hindrar honom från att sova, säger han.

– Jag slumrar bara lite och när jag vaknar så hoppas jag varje gång att det bara var en dröm.

Petar skulle köpa med sig mat från restaurang Vår Krog & Bar. Enligt polisuppgifter till Aftonbladet ska gärningsmännen ha vänt tillbaka för att skjuta just honom.

– Kanske såg de honom som ett hot, han såg ut som alla andra ungdomar här med jacka och luva du vet, de kanske trodde att han var någon annan, säger Miroslav i ett försök att förstå varför just hans son blev mördarnas måltavla.

”Det räcker  nu”

Petar hade ingenting med den kriminella världen att göra. Enligt familjen hade han jämnåriga bekanta som rörde sig i gängen, men själv höll han sig borta från allt som hade med brott att göra.

– Min son hade andra drömmar, det där livet var inget för honom. Han hade just kommit in på ett universitet i London och jag var så stolt över honom.

Bilden av Petar som ett oskyldigt offer bekräftas till fullo av polisen. Han råkade bara befinna sig på fel plats vid fel tillfälle när gärningsmännen öppnade eld med sina automatvapen. Men samtidigt, menar Miroslav, har hela Biskopsgården och Backaplan blivit fel plats och varje tillfälle kan vara fel här. Skottlossningar, hot och våld är en del av livet som naglat sig fast som en epidemi. Människor vågar inte vittna av rädsla för repressalier.

– Min son är död och jag kan inte längre hjälpa honom, men jag lovar att jag ska göra allt som står i min makt för att stoppa våldet, det räcker nu.

På fredagseftermiddagen besökte Stefan Löfven Vårvädertorget. Miroslav och hans yngste son, var på plats och bad att få samtala med statsministern, men det var stökigt på platsen och de avvisades först av polisen

– Jag ville ställa några frågor till honom framför alla medierna, men det fick jag inte göra, men till slut fick jag sitta ner och prata med honom.

Miroslav säger att han hade en enda fråga till Löfven.

– Jag ville fråga hur många fler som ska behöva dö, innan politikerna tar tag i det här på allvar, säger han.

– Han lovade mig, från sitt hjärta, att han ska göra allt som står i hans makt för att minska våldet.

Miroslav bor bara någon kilometer från platsen där hans son blev liggande på marken i onsdags kväll.

”Ingenting kan fylla hans plats”

Gatorna är de samma som innan, ungdomsgängen med de uppdragna luvorna är de samma, Stenplattorna på Vårväderstorget är det samma.

– Men han saknas och ingenting kan fylla hans plats, säger en man som nyss var tvåbarnsfar.

När blommorna på mordplatsen är borta och inga fler ministrar kommer på besök, ska han leva vidare här.

– Jag har ingenstans att fly även om jag skulle vilja, det enda jag måste fokusera på nu är livet för min andre son. Jag måste se till att han får den framtid han förtjänar.

Förutom polisen har inga myndigheter hört av sig till familjen för att erbjuda någon hjälp eller stöd.

– Inte socialen, inte kommunen, det är som om vi inte existerar, som tur är har jag mina släktingar och mina vänner som ställer upp för oss.

På måndag ska han få se sin son en sista gång.

– Jag har bett om att få göra det, jag måste helt enkelt, sen ska jag kämpa för att ingen annan förälder ska behöva gå igenom det samma.