Skulle jag ha vågat testa den nya strålbehandlingen?

Mary Mårtensson

Jag hade varit precis rätt målgrupp - lågriskcancer, liten tumör och 50 år gammal.

Jag var nyss 50 fyllda när min bröstcancer upptäcktes vid en mammografi-screening.

Jag hade tur. Min cancer hade inte spridit sig, tumören var liten och cancern lågrisk.

Jag hade alltså lämpat mig utmärkt för den nya typ av intraoperativ strålbehandling som börjat införas i England.

Men nu var det fem år sedan jag blev sjuk. Därför genomgick jag - precis som majoriteten av kvinnorna med min typ av bröstcancer - en bröstbevarande operation med 25 strålbehandlingar.

Om detta hade varit i dag - skulle jag då ha vågat pröva den nya strålbehandlingen?

En enda "shot", Sedan hade det varit klar.

Det hade självklart varit oerhört enkelt jämfört med daglig strålning i fem veckor.

Men svaret är dessvärre nej. Jag hade nog inte vågat.

Med en uppföljningstid på bara fem år visar TARGIT-studien hittills på en förhöjd risk för återfall i bröstcancer och en liten förhöjd risk för att dö i bröstcancer med den nya intraoperativa strålbehandlingen jämfört med konventionell, extern strålning.

Jag är typen som hellre kör med både livrem och hängslen - och hade valt det säkrare framför det osäkrare. Särskilt som jag har två barn.

Att man nu prövar en ny och smidigare metod i stora internationella studier är dock lovvärt och inger hopp. Men vi vet ännu inte hur pass säker metoden är, för det krävs långtidsstudier.

Därför vill jag hylla kvinnorna i TARGIT-studien - samt de 20 svenska kvinnorna i pilotstudien i Örebro - som genom att delta förhoppningsvis banar vägen för en enklare strålbehandlingsmetod i framtiden för kvinnor med bröstcancer.

Dessa 20 svenska kvinnor - och övriga - som lånar ut sig själva till forskningen är värda all vår respekt och tacksamhet.