Psykolog: 2-åringen behöver inte få men

Kan till och med få ökad trygghet efter att ha klarat sig oskadd

En 2-årig pojke hölls i måndags som gisslan av en psyksjuk man i Malmö. I två timmar riktade han en kniv mot pojkens hals.

Men barn är tuffare än man kan tro enligt barnpsykolog Birgitta Gälldin.

– Man kanske tänker att detta har förstört barnets liv nu, men så är det inte.

Birgitta Gälldin har över 20 års erfarenhet av att arbeta med traumatiserade barn och menar att en händelse som denna naturligtvis är omskakande för barnet. Men om föräldrarna får hjälp att bearbeta situationen och hantera den lugnt och tryggt behöver pojken inte få några bestående men.

– Barn är ju väldigt duktiga på att läka för de tar för sig av vad de behöver bara man låter dem, säger Birgitta Gälldin.

Hon får även medhåll av psykologkollegan Malin Alfvén som bekräftar att barns sårbarhet för traumatiska upplevelser ofta överdrivs.

– Vi människor är gjorda för att klara av svårigheter. Vi är inte gjorda för att glida fram genom livet på en räkmacka.

Oklart om barn plågas av minnen

Båda menar att det är svårt att avgöra om så små barn senare drabbas av plågsamma minnesbilder från händelsen.

– Däremot brukar deras kroppsminne vara väldigt bra och det kan hända att barnet får en instinktiv känsla av oro i situationer som kan kopplas till en sån här händelse, säger Birgitta Gälldin som bland annat arbetat med att ta om hand traumatiserade barn efter tsunamikatastrofen i Thailand.

Hur upplever en tvååring en kniv som riktas mot hans hals?

– Det är inte säkert att han förstod att den var farlig. Det beror på om någon pratat med honom om att knivar är farliga. Annars kanske han bara förknippar den med mat och att äta.

"För en tvååring är livet evigt"

Har en tvååring något begrepp om döden och att livet kan ta slut?

– Nej, för en tvååring är livet evigt. Deras tidsbegrepp är inte fullt utvecklat varken bakåt eller framåt, de lever i nuet. Först när de blir tre-fyra år kan de hitta en död kanin på vägen och undra vart den kommer ta vägen.

Kommer den här pojken minnas det som hänt?

– Folk kommer ju prata om detta och berätta för honom. Det är oerhört svårt att avgöra vilket som är verkliga minnen och vad man kommer ihåg för att man fått det berättat för sig.

Kan det komma något positivt ur en upplevelse som denna?

– Det skulle väl i så fall vara just att det gick bra. Det skulle kunna ge den här pojken en känsla av att han klarade detta och då klarar han en massa andra situationer också. Det skulle också kunna ge en tilltro till att polisen och även mamma och pappa finns där och hjälper honom om det händer nåt.