Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Vulkanutbrottet en god katastrof

"Det är nu kreativa hjärnor runt om i världen börjar snurra"

Vulkanutbrottet är bland det bästa som kunde hända.

Jag vet att det låter knäppt och märkligt.

Men när vi ser vår egen sårbarhet i vitögat kan utvecklingen ta ett kliv framåt.

Eyjafjallajökuls utbrott har ställt till det rejält för hundratusentals människor. Drömresor har fått ställas in, folk har blivit strandsatta på andra sidan jordklotet. Det har varit dagar fulla av besvikelse, ovisshet, ilska, oro och fysiska strapatser.

Så jag inser att min formulering i inledningen kan vara en aning provocerande.

Men när inträffade sist en naturkatastrof som nästan inte krävt ett enda människoliv?

Tänk på jordskalvet på Haiti, orkanen Katarina i New Orleans och tsunamin i Sydostasien 2004. Hundratusentals döda och hemlösa. Ofattbart mänskligt lidande. En helt osannolik förödelse. Trauman i generationer framåt. Hela samhällen som måste återuppbyggas.

Spyr

Sett i det perspektivet ska vi vara tacksamma för den "snälla" vulkanen som spyr upp aska i luften. Den har redan lärt oss mycket till en väldigt låg mänsklig kostnad.

Vi - då talar jag om både vanliga medborgare och beredskapsexperter - har insett att det inte hundraprocentigt går att förlita sig på något transportslag.

För att ett samhälle ska fungera krävs tåg, bil, bussar, cyklar, färjor, flyg. Rubbet. Vi måste ha alternativ och det krävs beredskap och kapacitet att kunna växla om.

Vi har fått en nyttig påminnelse om att inte ens i vårt högteknologiska tidevarv kan vi kontrollera allt. Självklara saker är inte längre lika självklara. En tankeställare som tvingar oss att tänka nytt.

Uppfinningsrika

Ödmjukhet och respekt inför naturen är underskattade beteenden.

Den här sortens kriser får mänskligheten att höja sig ett snäpp. Se bara på alla uppfinningsrika lösningar från strandsatta för att ta sig hem.

Det är nu kreativa hjärnor runtom i världen börjar snurra.

Hur ska vi undvika en sån här kris nästa gång? Hur bygger man en jetmotor som tål vulkanaska?

Människan är i naturens händer. Det kommer vi att vara om några hundra år också. Vi kan inte förhindra vulkanutbrott, jordskalv eller orkaner. Vi måste inrikta oss på att mildra följdverkningarna.

Högre och starkare

De nya husen som byggs på Haiti ska bli mer jordbävningssäkra. Skyddsvallarna runt New Orleans har byggts högre och starkare. Tsunamivarningssystemet har utökats med fler och känsligare sensorer som ska ge folk bättre förvarning.

Kan vi skicka ut folk i rymden kan vi också bygga flygmotorer som tål askpartiklar. Allt handlar om prioriteringar.

I bästa fall blir resultatet en helt ny sorts motorer som går på mer miljövänligt bränsle.

Vulkanutbrottet lär oss också saker om den mänskliga naturen. Redan efter några dagars flygstopp finns det dom som är villiga att tumma på säkerheten. Flygbolagen blöder och vill till varje pris komma igång att flyga. Vilket alla önskar men utan risken att störta från 10 000 meter för att motorerna havererar.

Goda odds

Vinstintresset gör att en rad väsentliga frågor prövas på nytt.

Är partiklarna egentligen så farliga? Har någon egentligen koll på vilken koncentration av aska som finns i det här molnet?

Frågor som i förlängningen tvingar fram bättre mätmetoder, mer forskning och snabbare rutiner. Så länge vinstintressena balanseras av samhällets krav på säkerhet är det bra att flygbolagen trycker på.

Just nu är det jobbigt men i slutändan är oddsen goda att världen går stärkt ur "vulkankrisen".