Omvärldens budskap till Syriens bödel: Varsågod att slakta vidare
Efter månader av våld och 1 500 döda var verbalt smisk allt som FN:s säkerhetsråd mäktade med
När FN:s säkerhetsråd äntligen agerade blev det inte mer än muntligt smisk på fingrarna.
Signalen till Syriens bödel är att han lugnt kan fortsätta döda sitt eget folk. Världssamfundet tänker inte göra något för att stoppa hans slakt.
Sedan syriska stridsvagnar den gångna helgen intog staden Hama och sköt ihjäl över hundra civila har försöken pågått i FN-skrapan i New York att samla sig till en reaktion. I själva verket har säkerhetsrådet varit helt tyst sedan upproret i Syrien startade.
Ryssland och Kina har satt sig på tvären. Men också länder som Indien, Brasilien och Sydafrika.
Skälet är att de fruktar att Nato-länderna tänker göra som i fallet Libyen. Utnyttja ett beslut om en flygförbudszon över Libyen till att i praktiken starta ett krig mot landets ledare.
Ryssland har också sina handelsförbindelser med Syrien att tänka på.
Tandlös
Så trots att Syriens president Bashar al-Assad och hans familj i fyra månader har krigat mot sin egen befolkning och dödat minst 1 500 människor, fängslat 12 000 och torterat gud vet hur många, så mäktar omvärlden inte med mer än verbala fördömanden och en och annan sanktion som i nuläget är tämligen tandlös.
Vad bryr sig Assad om att han inte kan åka till Europa och USA när han slåss för sin överlevnad på hemmaplan?
I motsats till Gaddafi har Assad vänner i omvärlden. Iran har lovat att ställa upp med miljarder i ekonomisk hjälp ifall Syriens utsätts för kännbara sanktioner.
Givetvis kan man säga att ett muntligt fördömmande är bättre än inget alls. Men i praktiken gör det väldigt lite för att förändra situationen i Syrien.
Suddiga bilder
Under de fyra månader som gått sedan den arabiska frihetsrevolten nådde Syrien har Assad lyckats med konststycket att hindra nästan all information om vad som egentligen händer från att läcka ut. Allt världen får se från hans massaker är suddiga mobiltelefonbilder där stridsvagnar rullar fram på gatorna och människor kastar sig i skydd medan skotten viner runt öronen. Bilderna smugglas ut ur landet och misstankar om deras autencitet går aldrig att helt sudda bort.
Mörkläggningstaktik
Vi vet att fruktansvärda brott begås i landet men utan samma relativt öppna mediabevakning som i Tunisien och Egypten får vi inte de gripande bilder och den identifikation med de drabbade som är nödvändig i dagens mediasamhälle. Bara då reagerar människor så starkt att de sätter press på sina ledare att agera.
I så motto har Bashar al-Assad lyckats beklagligt bra med sin mörkläggningstaktik.
När en enskild norsk terrorist mördar 76 människor upprörs en hel värld av hans illdåd och alla frågar sig hur sådana som Ander Behring Breivik ska stoppas. När en diktator systematiskt och i månader mördar tusentals av sin egen befolkning för att hänga sig kvar vid makten protesterar vi pliktskyldigast men rycker i nästa stund på axlarna och låter honom hållas.
Ovillig
Assad kan ladda om sina magasin och fortsätta skjuta. Han behöver inte vara rädd för att någon ska stoppa honom. Västvärlden har fullt upp med att försöka föra aktionen i Libyen till ett framgångsrikt slut och vill inte ha ännu en frontlinje. Övriga världen är ovillig att ingripa.
Budskapet från FN:s säkerhetsråd till de modiga syrier som vågar demonstrera mot regimen trots krypskyttar och stridsvagnar är att de får klara sig själva.