Lek ger flyktingbarn meningsfull väntan

På ett boende i Stockholm får flyktingbarn en andningspaus i sin väntan genom – lek.

”Det ger så mycket att bara kunna sätta sig ned och måla lite”.

– Ska vi ta ballongerna också?
– Ja, det blir väl fint?

På ett ankomstboende söder om Stockholm står ivriga barn utanför en vit, anonym dörr och väntar. Det är onsdag och snart öppnar lekrummet. Barnen applåderar, skrattar och ropar glatt när volontärerna från Röda korset smyger förbi för att förbereda.

– Vänta lite, snart öppnar vi! säger Agneta Isborn Lind innan hon stänger dörren bakom sig och börjar plocka fram kritor, pärlplattor och målarfärg.

Startade i december

Sedan i december har Röda korset ordnat en lekverksamhet med barnen på boendet två gånger i veckan. På plats är ett handfull volontärer, en av dem är Marika Lindblom som är där för första gången.

– Jag kände att man inte kan sluta att hjälpa till bara för att det kommer hit färre nu. Så jag vill göra en insats och då passar det mig att komma hit och leka med barnen. Det ger så mycket att bara kunna sätta sig ned och måla lite, säger hon.

"Inte svårt att engagera sig"

När dörren till lekrummet slår upp är det inte olikt anstormningen inför första readagen under julen. Barnen springer in och slår sig ned vid borden för att direkt börja rita och modellera bokstäver i lera.

– Många tänker att det kräver mycket att engagera sig men att vara här någon eftermiddag i veckan är inte svårt. Det viktiga är att inte bara prata om att göra något utan att faktiskt hjälpa till, säger Charlotte Thorell medan hon pärlar pärlplattor med en liten kille som gör ett hjärta i olika färger.

Rudi Ng är handläggare på boendet och han säger att det inte är svårt att se de goda effekterna volontärarbetet medför för de boende.

– Människor här är som människor är i stort – de har ett behov av en meningsfull fritid, särskilt när de annars bara väntar. När många nu måste bo här längre än det är tänkt är det än viktigare att vi gör vad vi kan för dem.

Behöver fler volontärer

Röda korset skulle gärna se att de kunde vara på boendet varje dag och leka med barnen – men för det krävs fler volontärer.

– Det underlättar såklart om någon volontär kan arabiska eller persiska, eftersom det annars är svårt att prata med barnen, men vi är så glada för alla som vill vara med. Och får vi än fler volontärer hoppas vi på sikt även kunna starta språkträning för vuxna, säger Agneta Isborn Lind.

Målar svenska flaggan

En volontär som talar arabiska är Rabia Hassar. Hon säger att det inte bara hjälper barnen utan även föräldrarna som ofta kommer och ställer frågor om verksamheten.

– De berättar också om att det är svårt att bo på det här sättet, vissa har varit här i flera veckor. Men de säger även att de tycker att det är jättekul att vi kommer hit, trots att det bara är för att leka lite, säger Rabia Hassar.

Så snart barnen ritat klart teckningarna så nålas de upp på väggen. Och ballongerna har kommit väl till pass som provisoriska bollar – men också som ett par, något gälla, musikinstrument. Vissa barn skrattar och springer runt medan andra är djupt fokuserade på sin konst.

– Ser ni? Han målar svenska flaggan, säger en märkbart rörd Marika Lindblom.