Ökat förtroende för polisen i utsatta områden

Bland de boende i utsatta områden ökar oron för kriminalitet. Samtidigt växer förtroendet för polisens arbete, visar en undersökning.

Polisens agerande och eventuell diskriminering av människor har seglat upp som en het fråga efter att stora demonstrationer, kopplade till Black lives matter-rörelsen, hållits i flera svenska städer. Men i de områden i Sverige som klassas som utsatta är synen på polisens arbete på tydlig uppgång, enligt en opinionsundersökning som Novus gjort på uppdrag av Stiftelsen The Global Village.

I den har man undersökt hur invånare i Sveriges 60 utsatta områden ställer sig till utvecklingen i området. En av frågorna handlar om polisens arbete, och där svarar 53 procent att utvecklingen går åt rätt håll. Det är mer än dubbelt så många som i resten av landet.

Bara 18 procent tycker att polisens arbete utvecklas åt fel håll.

– Det finns en spänd relation till polisen i dessa områden, inte minst hos unga, men utvecklingen går åt rätt håll. Det finns goda grunder att bygga tillit och hopp på, säger Ahmed Abdirahman, vd och grundare för The Global Village som bland annat anordnar Järvaveckan.

Men i spåren av Black lives matter-rörelsen finns ändå orosmoln: 45 procent av unga vuxna (18–29 år) uppger att de antingen själva har utsatts för diskriminering, eller känner någon som blivit det.

Fokus på signalbrott

Boende i utsatta områden är också oroliga för vad som händer med kriminaliteten. 46 procent tycker att utvecklingen där gått åt fel håll de senaste fem åren, ungefär dubbelt så många som de 24 procent som tycker att trenden är positiv.

Gunnar Appelgren, kriminalkommissarie med särskilt fokus på Rinkeby, Botkyrka och Södertälje, har en lite annorlunda syn.

– Sett till statistiken har vi generellt sett en positiv utveckling i de utsatta områdena. Men vi har mycket kvar att göra, det grova våldet har vi inte fått ordning på: mord, mordförsök och sprängningar, säger han.

Det som syns i statistiken är framför allt så kallade signalbrott: skadegörelse, öppen narkotikaförsäljning eller busåkning med fordon.

– Vi har jobbat mycket med signalbrott, för att de boende i området ska märka vår närvaro. Syftet är att förtjäna tilliten hos de boende i området. Det kan man inte kräva, bara förtjäna. Sedan kan vi jobba med den dolda brottsligheten, säger Gunnar Appelgren.

"Skapar relationer"

Han anser att polisens arbete i de utsatta områdena utvecklats mycket under de senaste åren.

– Runt 2016 var det väldigt stökigt. Sedan dess har vi fokuserat på synliga poliser som är stationerade i området över tid, vilket skapar relationer. Det ger oss en större taktisk förmåga som vi inte hade innan. Vi jobbar på ett helt annat sätt i dag, säger Gunnar Appelgren.

TT: Vad beror det på?

– Det är förstås en resursfråga, man kan inte vara närvarande över tid om man måste åka iväg på jobb hela tiden. Vi har också utbildat personalen i relationsskapande, och blivit fler.

Skjutningar vanligare

Tre gånger så många av personer i utsatta områden har själv eller känner någon som blivit utsatt för en skjutning (17 procent), dubbelt så många för religiös radikalisering (13 procent) och för hedersvåld (6 procent), jämfört med allmänheten i stort.

I gruppen unga män är skillnaden ännu större.

– Kriminaliteten utförs av ett fåtal personer men påverkar alla boende. Vi måste fråga oss vad det gör med en ung och oskyldig person att bevittna våld och brott i vardagen, säger Ahmed Abdirahman.