Afghanistans barn drömmer om fred

På 18-årsdagen av USA:s invasion av Afghanistan väntar en generation på att kriget ska ta slut, en generation av unga som bara upplevt krig.

– Fred är som en dröm för oss i Afghanistan, säger Mohammad Mobin, 17-årig student i Kabul.

Den 7 oktober 2001 inledde USA flyganfall mot Afghanistan som ett svar på terrorattackerna den 11 september samma år. Talibanerna som gett al-Qaida en fristad störtades från makten på några veckor. Men konflikten har fortsatt och är den längsta i USA:s historia.

Våldet har tilltagit under de senaste åren och barnen drabbas värst.

– Sedan vi föddes har vi inte haft fred i vårt land, säger 18-årige läkarstudenten Sayed Ibrahim.

Måste hjälpa familjen

FN offentliggjorde i förra veckan en rapport som redovisade över 14 000 grava övergrepp mot barn under åren 2015-2018. Det är en kraftig ökning från den föregående fyraårsperioden. Enligt FN:s barnfond Unicef trefaldigades antalet attacker mot skolor i Afghanistan förra året jämfört med 2017.

– Jag går inte i skolan för jag har inga pengar. Jag måste tjäna pengar för att hjälpa min familj, säger elvaårige Sabir som flytt från hemprovinsen Ghazni för att sälja jordnötter, solrosfrön och torkad frukt på gatorna i Kabul.

– Men vi måste gå i skolan och få utbildning. Vi kan få slut på striderna genom utbildning, fortsätter han.

Miljoner utan skola

Invasionen 2001 innebar en del förbättringar för många unga afghaner, i synnerhet flickor som tidigare hade stängts ute från skolsystemet. I huvudstaden Kabul och andra städer växte skolor och universitet fram och det finns nu en generation unga som aldrig upplevt talibanernas hårda styre.

Men många fattiga familjer håller barnen hemma från skolan och skickar dem ut på gatorna för att försöka tjäna pengar. Enligt Unicefs siffror finns 3,7 miljoner barn som inte går i skolan, de flesta av dem flickor.

I en park i Kabul säger skoputsaren Hamidullah, 13 år, att han hade velat fortsätta i skolan men måste tjäna pengar åt familjen.

– Det finns ingen fred. Striderna fortsätter, och det finns inga riktiga jobb åt oss.