Nobelpristagare gjorde det omöjliga

De gjorde det som länge ansågs omöjligt. Årets Nobelpristagare i fysik lyckades fånga ögonblicksbilder av elektronernas oerhört snabba rörelser, upptäckter som kan lära oss mer om både universum och cancer.

Priset går till Anne L’Huillier, som började sin bana i Frankrike men nu är verksam vid Lunds universitet, samt till den fransk-amerikanske fysikern Pierre Agostini och den ungersk-österrikiske forskaren Ferenc Krausz.

Deras forskning började redan på 1980-talet. De har genom experiment lyckats tillverka ljusblixtar som är så blixtsnabba att de mäts i så kallade attosekunder. En attosekund motsvarar en miljarddels miljarddels sekund – ofattbart snabbt. Antalet attosekunder på en sekund är i samma storleksordning som antalet sekunder som gått sedan universums födelse för 13,8 miljarder år sedan.

– Det är en extremt liten tidsskala, säger Eva Olsson, ordförande i Nobelkommittén för fysikpriset.

Skakade på huvudet

Många berömdheter på fysikens område har skakat på huvudet åt möjligheterna att utforska något som går så fort. Den berömde tyske fysikern Werner Heisenberg var en av dem.

– Han trodde nog inte att det var möjligt, säger Anders Irbäck, professor i teoretisk fysik vid Lunds universitet.

Upptäckterna har öppnat dörren till elektronernas värld. Elektroner förflyttar sig inne i atomer och nu kan man med andra ord blicka in i atomerna och utforska tidigare okända förlopp.

– Det är som att studera elektroner i slow motion och då kan man se precis vad som händer i olika processer, säger Eva Lindroth, professor i fysik vid Stockholms universitet.

Medicin och rymdforskning

Ingen av forskarna hade från början någon tanke på vad detta skulle kunna användas till. De försökte bara förstå hur elektroner rörde sig – ren grundforskning med andra ord.

– Vi har hållit på i över 30 år, och först nu kan vi börja skönja vissa applikationer, sade en tagen Anne L’Huillier när hon intervjuades på telefon under presskonferensen på Vetenskapsakademien.

Möjliga tillämpningar finns bland annat inom elektronik. Eva Lindroth ser framför sig förfinade mätinstrument, inom exempelvis medicin och i rymden. Men det är inte omöjligt att det även kan leda till något som används av allmänheten.

– Alla trodde att laser var helt värdelöst för gemene man, men nu finns laser i alla hem, säger Lindroth.

Ett annat möjligt användningsområde är inom medicin. Ferenc Krausz jobbar just nu med att försöka upptäcka cancer genom ett enkelt blodprov.

– Det skulle kunna göras innan några symtom upptäckts och genom ett enkelt blodprov på en vanlig hälsokontroll. Det är lite av science fiction. Forskningen är fortfarande i sin linda, säger Lindroth.

Femte kvinnan

Anne L’Huillier är pionjären av pristagarna. Hon gjorde sin grundläggande upptäckt 1987 i ett laboratorium i Frankrike med hjälp av laser. Hon fortsatte sedan i en serie arbeten att utforska området, bland annat på sitt nya hemuniversitet i Lund sedan hon flyttat till Sverige. Hon är den femte kvinnan som tilldelas priset.

Pierre Agostini, då verksam i en arbetsgrupp i Frankrike, lyckades 2001 framställa och undersöka en serie ljuspulser av samma slag, där varje puls var 250 attosekunder lång. Samtidigt lyckades Ferenc Krausz i Österrike isolera en puls 650 attosekunder lång.