Industrikrisen som hotar segern i kriget
Publicerad 2023-10-25
ARLANDASTAD. En industrikris hotar Ukrainas segerchanser i kriget mot Ryssland.
I dag avslutade Nato ett jättemöte i Sverige, där Natos generalsekreterare varnade för att uppoffringarna fortfarande ligger framför oss.
– Det innebär en verklig kostnad för våra samhällen. Det är en kostnad som inte försvinner, säger Jens Stoltenberg.
– Frågan är: Hur ska vi betala?
Att Sverige tagit ett steg närmare Nato gav en glimt av glädje till ”Nato Industry Forum” (NIF).
Men Natos jättekonferens, som under tisdagen och onsdagen arrangerats vid Arlandastad norr om Stockholm, hölls annars under ett kompakt moln av oro.
Över 800 deltagare från 235 företag och 24 allierade länder hade kommit till Sverige, för alliansens största samverkansmöte mellan politik, militär och industri.
Delegationer från Australien, Georgien, Japan, Sydkorea och Ukraina har också varit på plats, för det första NIF som arrangeras utanför ett medlemsland.
Tillsammans har delegaterna haft att lösa en upptornande kris:
Det är Nato-ländernas industrier som måste förse Ukraina med det som krävs för att vinna kriget mot Ryssland.
Men försvarssektorn har förtvinat sedan kalla krigets slut och är inte riggad att hantera ett krig som, med försvarsminister Pål Jonsons ord, handlar om ”skala, skala, skala och volym”.
”Måste öka takten på vår försvarsproduktion”
Sedan februari 2022 har västländerna skänkt enorma mängder materiel från sina egna lager, men produktionskapaciteten har ännu inte ökat nog mycket för att ersätta det som getts bort.
Natos generalsekreterare kallar situationen ”ohållbar”. Europas industrier måste leverera ”hög kvalitet, hög kvantitet och snabbt”.
– Vi måste öka takten på vår försvarsproduktion för att möta Ukrainas behov, men också för att stärka vår egen avskräckning, och vårt eget försvar, säger Jens Stoltenberg.
Medan människor fortsätter dö i Ukraina står även Europas länder inför uppoffringar som ännu inte är gjorda.
Som Stoltenberg ser det finns långsiktigt bara två lösningar:
Nato-länderna måste antingen bygga upp enorma lager av ammunition – eller hålla en stor industriell kapacitet i reserv, som när det är fred inte behövs.
Nu finns varken eller – och båda alternativen kommer att kosta. Mycket.
– Det innebär en verklig kostnad för våra samhällen. Det är en kostnad som inte försvinner. Om vi vill ha reservkapacitet kommer det att kosta. Vi vill ha reservkapaciteten, för vi vill kunna öka produktionen när det finns behov. Frågan är: Hur ska vi betala? säger Jens Stoltenberg.
– Jag har inte svaret.
Oleksandr Kamyshin, Ukrainas minister för strategisk industri, påpekade senare det uppenbara:
– Den högsta kostnaden betalas i människoliv.
Kamyshin, en mild och lågmäld man i krigisk undercut-frisyr, är i Sverige för att be västländernas industrier investera i Ukraina.
Ett logiskt första steg skulle vara att bygga upp fabriker för underhåll och reparationer i Ukraina, därefter börja med montering och forskning, och till sist fullskalig produktion, menar han.
– Nato efterlyser mer, snabbare, billigare och bättre. Ukraina kan hjälpa till att möta alla dessa mål, säger Kamyshin.
En satsning som diskuterats är att bygga det svenska pansarskyttefordonet CV 90 – som Sverige skänkt 50 stycken av – i Ukraina. Diskussionerna om det fortsätter, enligt Kamyshin.
– Vi är tacksamma till Sverige och till BAE Systems för att ha byggt dessa fantastiska maskiner, CV 90. De finns redan på de ukrainska slagfälten, hjälper oss med att rädda vårt folk och driva ut ryssarna.
– Vi har har en diskussion om lokal produktion, och det är en pågående process. Det är en del av vår konstanta diskussion med BAE Systems. De har öppnat ett kontor i Ukraina, som första brittiska företag, och bara i morse hade jag en ordentlig diskussion med dem, så vi rör oss framåt i frågan.
”Närmast uträknat”
Sveriges försvarsminister Pål Jonson (M) pekar ut ett antal åtgärder för att lösa industrikrisen: Långsiktiga förutsättningar för industrin, riktade upphandlingar av ammunition och en utvecklad statlig försvarsindustristrategi.
Men han manar också till ”strategiskt tålamod”.
– I början av kriget var Ukraina närmast uträknat. Sen har man återtagit över 50 procent av det erövrade territoriet. Ryssland kontrollerar nu mindre än 20 procent av ytan. Det är ukrainarna som har initiativet i kriget. Det viktigaste nu är att vi har strategiskt tålamod med vad ukrainarna gör. Vi måste ha tålamod att motoffensiven tar tid, och stötta Ukraina långsiktigt. Det handlar inte minst om att stärka den försvarsindustriella basen, säger han.
– Den industri vi har i dag är anpassad till fredstida förhållande. Nu är vi utmanade med nya problemställningar. Det är krig i Europa, det är hundratusentals soldater som är engagerade, det handlar om mycket stora volymer. Då måste vi arbeta aktivt för att öka den industriella förmågan.
