Greta Thunberg: Vi kräver en säker framtid – är det för mycket begärt?

Peter Kadhammar

NEW YORK. Det var en lång, het dag och det var en politisk jordbävning.

Jordbävningens epicentrum – för en gångs skull är just det ordet korrekt – var en flicka i rosarandig klänning.

Hon stod på en scen i Battery Park i New York och den enorma folkmassan, man sa att de var 250 000 människor, skanderade:

Greta! Greta! Greta!
För ett drygt år sedan inledde hon skolstrejken för klimatet utanför riksdagshuset i Stockholm. En del fnös åt henne, dels för att hon var för ung för att lägga sig i sådant som vuxna grälar om, dels för att hon är dotter till en av Sveriges mest kända sångerskor. Ett lyxbarn som sitter med ett plakat när hon borde gå i skolan.

Inte kunde någon tänka sig att hon ett år senare skulle vara en av världens mest omtalade opinionsbildare och att en global strejk skulle genomföras tack vare hennes arbete.

Redan tidigt på förmiddagen anade man att demonstrationen skulle bli något genomgripande, något som ingen som var med kommer att glömma.

Staden New York hade gett en dryg miljon elever tillåtelse att stanna hemma från skolan om de tänkte demonstrera för klimatet. Tidigt kom många av dem till Foley Square på Manhattan där starten var. De handmålade plakaten tydde på lekfullhet och känsla för effektiva budskap. "Era misstag är vår framtid", stod det på ett. "När ni dör av ålderdom dör vi av klimatförändringar", stod det på ett annat. "Kompostera de rika", sa ett tredje.

Men under skämten fanns ett mörkt allvar och en bultande oro.

På torget samlades en generation som är övertygad om att framtiden är en katastrof. Om vi inget gör, nu.

Trängseln var fruktansvärd men vänlig.

Efter några tal vandrade de söderut på Manhattan, de gick förbi den vita stenkoloss till hus som spelar en stor roll i den viktigaste filmen om hänsynslöshet och girighet, "Wall Street". Sedan passerade de självaste Wall Street också, demonstranterna gick med sina plakat genom den västerländska kapitalismens heligaste kvarter.

"Greta for president" stod det på ett plakat.

"Skolstrejk för klimatet": en medelålders amerikansk kvinna iförd Greta-tröja höll upp budskapet på svenska. De orden bär Greta Thunberg bokstavligen alltid med sig. Hon visade upp dem framför riksdagen. Hon bar på plakatet när hon klev av båten efter att ha seglat över Atlanten. Hon bar på plakatet när hon klev upp på scenen på Battery Park.

Om man skulle prata samtidens floskelspråk skulle man säga att de orden är hennes varumärke.

Men det vore att förminska Greta Thunberg.

Hon är något mycket märkligare.

Har det någonsin hänt att en 16-årig flicka blivit centralgestalt i en global politisk rörelse?

Hur många strejkade världen över i går? Fyra miljoner? Fem? Greta ställde ifrån sig skylten på scenen och höll sitt tal med en ljus röst och tydlig svensk accent. Till skillnad från alla amerikaner som talat före henne, dessa tonåringar som är tränade sedan koltåldern i muntligt framförande och som alla talar som erfarna underhållare och garvade folktribuner, till skillnad från dem framförde Greta sitt budskap försiktigt men inte defensivt, hon talade med lägre röst med minst lika tydligt.

Greta! Greta! Greta! skanderade publiken. Några svimmade i hettan. Ett par gånger avbröt sig Greta och pekade och sa, där behöver någon hjälp.

Hon hade samlat håret i en lång, tjock fläta som låg över hennes vänstra axel. Hon väntade lugnt tills personerna som behövde vatten och skugga hade fått det.

Det kanske intressantaste hon sa var fem ord, det var ord som i olika varianter också syntes på en del plakat:

– Vi står enade bakom vetenskapen.

Det var ett folkhav som krävde förnuft. Det var ett folkhav som krävde respekt för kunskap. Vetenskap – detta till synes harmlösa ord har spelat en viktigt roll i tidigare ungdomsrevolter. Studenterna på Himmelska fridens torg 1989, till exempel, krävde demokrati och vetenskap.

Vetenskap är ett vapen mot lögner och undanflykter.

– Man säger att vi ska tänka på våra studier, sa Greta. Men varför ska vi studera för en framtid som tas ifrån oss? Som stjäls ifrån oss för vinsternas skull!

Hon fick applåder. Folkmassan tryckte på mot scenen. Hon stod bakom den genomskinliga pulpeten av plexiglas och såg oberörd ut.

Hon sa att hon träffat så många människor det senaste året. Politiker. Celebriteter. De mäktigas ord är alltid desamma sa hon, och de vill alltid ta selfies med oss. Och deras passivitet är alltid densamma.

– Tror ni de hör oss? Vi ska få dem att höra oss.

Greta! Greta! Greta! ropade publiken.

Hon höll händerna knäppta framför sig och hon stod rak i ryggen.

– Vi gör inte detta för att de ska säga hur mycket de beundrar oss. Vi gör det för att vi kräver en säker framtid. Är det för mycket begärt?

Ja, det var en lång och varm dag. Kvinnan framför mig, en 74-årig professor som sa att hon var så glad över att ungdomen tar befälet, kollapsade efter tre timmar i solen och fick hjälpas bort av sjukvårdare. Alla var törstiga och stela i benen. Och alla tyckte nog att dagen varit rik.

Men vad betydde den?

Vad betydde alla dessa människor som stod timme efter timme i den stekande solen och väntade på att få höra en 16-åring från Sverige tala?
Kommer en rörelse som denna att hålla i sig? Växa? Eller försvinna lika snabbt som den blossade upp?

Ingen vet. Men en sak är säker. Miljoner människor var ute i en manifestation som kommer att sätta spår i deras vuxna liv. Vore jag politiker i något etablerat parti skulle jag ta mig en ordentlig funderare på vad det betyder.

– Om du tillhör de få som känner dig hotad av oss har vi några riktigt dåliga nyheter. Detta är bara början! Förändringen kommer!

När Greta lämnade parken bildade aktivister en kedja omkring henne medan nyfikna och fotografer trängdes kring henne. Greta! Tack Greta! Hon gick rakt fram med sitt plakat under armen.

I mobilen läste jag att ett par hundra demonstranter i Stockholm krävde billigare bensin.

Greta tog tunnelbanan.