Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Pappan till ’Skelettkvinnan’ skriver öppet brev

Uppdaterad 2015-03-16 | Publicerad 2013-08-10

Jag är pappa till den sk ”Skelettkvinnan” och vill redogöra för min och min frus syn på den erbarmliga tid som varit.

Hur det började

På förmiddagen 2012-09-06 ringer min fru till mig på jobbet.

– Någon har skjutit från ett fönster på gatan där vår dotter bor och de säger att hon har skelett och många knivar!

Jag blev alldeles kall i hela kroppen, jag visste direkt att det var vår dotter! Jag kunde inte arbeta mer. Jag satte på radion och lyssnade.

På nyheterna sade de att hon mördat och att det låg benrester i lägenheten. Jag var nu svimfärdig! ”Mördat”.... Nej, det tror jag inte på, det kan hon inte ha gjort, omöjligt, inte hon.

Den dagen var den svåraste dagen i mitt liv! Jag har aldrig någonsin upplevt en så lång dag. Senare skulle vi dock upptäcka att det väntade något mycket värre bakom knuten som skulle förändra våra liv totalt.

Väl hemma talade vi mycket om gripandet, mer än en tår rullade ner för kinderna på oss. Vi var helt utslagna. Media var totalt grisiga i sitt skrivande och jag hatade journalisterna på TV. Efter några inslag på TV slutade vi att titta på nyheterna eller annat som handlade om detta. Vi läste inga tidningar de närmaste dagarna.

Presskonferens

Dagarna gick och jag tappade tidsräkningen över de olika inträffade skedena. Vi levde i ett vakuum där det ibland var tårar och ibland bara uppgivenhet.

Åklagaren skulle hålla en presskonferens. Varför en presskonferens?? För vapenbrott och griftefridsbrott? Det som vi läst i media om sex med döda var ju bara medieskvaller. Det kan ju ingen tro på fullt allvar!

Det visade sig sedan att åklagaren bjudit in hela världens media för att berätta om vapenbrottet. Vi fattade ingenting. Kändes som att se en dålig B-film.

När jag sedan läste om vad hon sagt på konferensen var döden nära för oss, jo, så kändes det. Näst steg var att dö helt enkelt. Vi kunde nu inte bli mer ledsna än så här, trodde vi, men så var det inte för bakom hörnet lurade något än värre!

Åklagaren sade att min dotter använt skelettdelarna till sexuella handlingar. Det var nog det dummaste vi hört någonsin. Hur kan en åklagare gå ut med sådant struntprat. Så gör inte svenska åklagare! Vi var i upplösningstillstånd, ville åka dit och prata vett i den där åklagaren.

Hela världen

Återigen skrevs det i media det ena värre än det andra. Nu upptäckte vi också att hundratals kanske tusentals tidningar runt hela världen skrev om fallet. Det var så overkligt, som i en dålig film. Sådant här kan bara inte hända, inte oss och absolut inte vår dotter. Hur kan ett rättssamhälle göra så här, det verkar gått helt överstyr?

Nu hade det gått flera dygn utan att vi kunde sova riktigt. Vi båda vaknade ständigt av mardrömmar. Själv kände jag en fysisk smärta i bröstet. Min fru låg mest helt tyst och tittade i taket. Vi var helt utslagna...trodde vi. Det där hemska bakom hörnet, som verkligen skulle golva oss totalt, hade ännu inte visat sig för oss, men det pågick där bakom i det tysta.

Häktet

Efter hand lugnade vi ner oss och började fungera någorlunda normalt igen, men bara någorlunda, för ibland kom det över oss och tårarna droppade från kinderna. Det är en märklig känsla att bara se en liten sak från henne här hemma och allt väcks till liv igen, paniken strömmar genom kroppen upp i huvudet där det kan inte komma ut. Det känns som att sprängas!

Advokaten sade att jag fick lämna in böcker mm till henne på häktet som hon nu suttit en obegriplig lång tid på. Häktespersonalen var, på alla nivåer, oerhört bra och tillmötesgående. De bär numer upp mina små kvarvarande fragment av ett rättsväsende som är bra.

Hemkomsten

Häktet hade arrangerat en hämtning där hela manövern tog max 2 minuter, journalisterna fattade ingenting.

I bilen sprudlade glädjen medan vår dotter berättade hur overkligt allt kändes.

Väl hemma körde jag direkt in i garaget. Ingen främmande bil eller journalister syntes. När vi väl gick ur bilen möttes vi av två murvlar, de hade stått gömda i buskarna. Jag jagade ut dem från vår tomt.

Någon månad efter hemkomsten ringde jag mitt vanliga samtal till min dotter. Hon svarade inte. Jag åkte hem till henne och hittade henne helt förvriden mellan sängen och elementet. Den känsla som slog mig rätt i magen går inte att förklara. Det kändes som jag närmade mig henne i slowmotion. Jag drog upp henne och kände på hjärtat. Det slog! Min dotter hade försökt ta sitt liv.

Domen

För er som inte varit med om liknande kan jag säga att vänta på domen i två veckor är rena tortyren. Vid den tiden mådde vi som sämst då vi precis hade fått reda på skriverierna på internet. Jag trodde jag fått magsår under denna väntan. När domen kom kändes det lite bättre. Hon friades från det rent löjliga påståendet att hon är nekrofil och använt skeletten i sexuellt syfte. Men det är oerhört märkligt att en person med minst lika mycket skelettdelar som min dotter frias helt av samma åklagare som gått så hårt fram för att fälla min dotter. Vi skall väl vara lika inför lagen? Dessutom hade den personen sina skallar också i just Willyspåsar.

Internet

Vår son ringde oss och förklarade att de skriver om vår dotter på nätet. Han sade att jag skulle titta själv för mamma skulle inte må bra av att se vad de skriver.

Jag gick ut på nätet till den plats där de skriver om vår dotter. Min fru ville dock absolut också titta vad de skriver.

Ur bildskärmen kom en knytnäve rakt ut och slog ner oss.

Så kände vi när vi såg hur de skrev där! Vi mådde fruktansvärt dåligt. Detta var värre än när vi hörde att polisen tagit vår dotter! Hur får de hålla på att skriva på det viset? Varför gör inte staten något åt eländet som förstör hela familjer dagligen? Varför stoppas inte den sajt som upprätthåller en plats för idioterna att kränga ur sig precis vad som helst totalt respektlöst!

Går du in i en affär och stjäl en liten godisbit får du mångdubbelt högre straff än när du förtalar folk tills de tar sina liv. Är det rätt? Varför gör ingen något åt det? Var är ni åklagare nu?

Här tappade vi det sista av tron på vårt fina rättssystem!

Det som skrivs på den plats jag beskriver är fullständigt vidrigt. De hänger ut hela min familj med namn, personummer, adresser och allt. De gör intrång på min dotters mailkonton och lägger ut alla mail inför hela världen. De har stått utanför vårt hus och tittat in. En person stod där i 30-40 minuter och glodde. Därefter släkte vi ner i huset och satt i mörkret på kvällarna.

De gör mycket grova brott mot PUL och mycket grova förtalsbrott. De drar in helt okända människor och förtalar även dem. De besöker mina föräldrars gravar och förtalar dem. De påstår att jag utnyttjat min dotter sexuellt när hon var mindre osv. Den sajten är total vidrig och måste stängas ner. Sådant får inte förekomma i ett anständigt samhälle. När det gäller denna sajt då minsann håller sig rättssystemet långt borta, de syns inte, de hörs inte, de gör ingenting!

Tack

Tack till alla er som faktiskt ställt upp på vår dotter sida! Det gäller flera postare på internet och flera journalister där en del numera är vänner till familjen. Det gäller också de närhatare som ringt upp min dotter och bett om ursäkt där några av dem idag är riktigt bra vänner med min dotter. Vi vill också tacka svensk media som faktiskt visat stor etisk respekt för min dotter och min familj. Tack alla!

Mår dåligt

Vi i vår familj mår väldigt dåligt men vår dotter mår naturligtvis ännu sämre. Jag är förvånad över att hon överhuvudtaget fortfarande lever med tanke på hur illa de gjort henne på nätet och det, utan jämförelse, vidriga rättsövergrepp hon utsatts för där åklagaren har stor del i det.

Jag tror aldrig att spåren av detta någonsin kommer att försvinna.

Pappa och mamma

Följ ämnen i artikeln