100-årigt hus ett stenkast från havet

"Allt är skevt och snett här, det älskar vi"

Lena skurgolv och mjuka trasmattor.

Vita spetsgardiner och blått porslin.

I Gula villan hos familjen Durling känns varje dag som ett sommarlov.

Punschverandan badar i ett skirt skimmer. Både bokstavligen och bildligt. Rent konkret eftersom de moderna innerfönstren lyfts bort inför sommaren så att ljuset kan flöda fritt in genom det gamla tunna glaset. Bildligt eftersom den ombyggda verandan badar i ett skimmer av nostalgi.

De gamla skurgolven av gran är lena som sammet under barfotafötterna. Och den mjuka trasmattans fransar har trasslat till sig lite i den ljumma vinden från den öppna verandadörren. På bordet står en bukett med sommarblommor.

–?Trasmattan har farmor vävt av farfars använda arbetsskjortor, säger Christina Durling, 44.

Ett stenkast från havet

Tillsammans med sin man Lars, 47, och barnen Anna, 16, och Jakob, 13, har hon bott i Gula villan i åtta år.

Det snart hundraåriga huset ligger ett stenkast från havet i Stockholms skärgård. Inbäddat i sin lummiga trädgård med bondpioner och en syrenberså vilar huset i en känsla av evigt sommarlov.

Familjen hittade villan på internet medan de bodde i Bryssel. Hemlängtan gjorde att de ville flytta tillbaka till Sverige. Lars åkte för att titta på huset. Med sig tillbaka hade han en videofilm av villan.

Christina drabbades av kärlek vid första ögonkastet. Lars var mer avvaktande mot det uppenbara renoveringsobjektet.

Sålde alla möblerna

Men villan blev deras och de kom från Bryssel med en komplett inredning av moderna möbler i 80-talsstil i bagaget.

–?Vi insåg ganska snart att det inte skulle fungera med de möblerna här, så vi sålde allt. Till min mans stora förskräckelse, säger Christina och skrattar.

Det stora arbetet med att återskapa Gula villans sekelskiftescharm satte igång. De murriga, stormönstrade tapeterna från de förra ägarna revs ner och väggarna målades i neutrala, lugna färger.

–?Vi ville ha det lätt och sommarljust och målade väggarna i blått, grått och vitt, säger Christina.

Pelargoner från farmor

Golven slipades och vitoljades, och trasmattorna rullades ut. Den gamla glasverandan isolerades och byggdes om till hall. Och den fallfärdiga kallverandan på baksidan med balkong ovanpå ritades om av en arkitekt och fungerar nu som matsal. Kakelugnarna plockades ner och renoverades. Möbler rotades fram från vindsförråd och garage. Lars farfars fåtölj och mycket annat hämtades från hans släktgård i Skövde. Och från Christinas farmors gård i Roslagen kom bland annat de gamla pelargonerna.

Hela huset började andas igen, och farmors gamla spetsgardiner flämtade till när de plötsligt blev upphängda igen.

–?Allt är skevt och snett här. Det finns inte en rät linje i hela huset. Men det är ju det jag älskar, huset ska vara oömt och levande, säger Christina.

Foto: Börje Thuresson

Text: Viktoria Hårdstedt