”Jag avgår inte för att bli politiker på nytt”

Nu hoppas Leijonborg på ny karriär i privata näringslivet

helskärm

Han säger tvärt nej till att bli landshövding.

Jobbet som EU-kommissionär lockar inte heller.

– Jag avgår inte för att bli politiker på nytt, säger forskningsminister Lars Leijonborg.

Nu hoppas den forne FP-ledaren på en karriär i det privata näringslivet.

Han gillar effekter. Det var därför han beordrade ut pressmeddelandet om sin avgång mitt under regeringssammanträdet i morse. Eftersom flera av ministrarna får nyheter från TT i sina mobiler fick de nyheten på sms, just när Lars Leijonborg redovisade slutsatserna från Globaliseringsrådet.

– Medan jag talade började det pipa i deras mobiler att jag skulle avgå, säger han och skrattar.

Ville fortsätta som partiledare

Avgången kom knappast som en överraskning för någon. Redan när Lars Leijonborg avgick som partiledare 2007 lutade det åt att han inte skulle sitta hela mandatperioden. Han och Jan Björklund hade en överenskommelse.

– Jag hade optionen att lämna före valet 2010. För några veckor sedan berättade jag att det var dags nu.

När han petades som partiledare 2007 var det inte lika frivilligt.

– Jag hade gärna varit kvar ett tag till. Det är inte självklart att en ny partiledare ska ha så väldigt lång tid på sig före valet. Skiftet hade kunnat komma senare. Men det var inte värdigt att ta strid då.

”Vi blev tydligare”

Lars Leijonborg var en av dem som låg bakom Folkpartiets omorientering från snällism till kravliberalism. Krav på språktest för invandrare är det tydligaste exemplet.

Men Leijonborg själv vill inte riktigt hålla med om att partiet blivit hårdare.

– Jag uttrycker det inte så. Det var en modernisering. Vi blev tydligare och lyckades bryta en nedåtgående spiral.

När han listar höjdpunkterna under den mer än 40 år långa karriären hamnar tiden som Leijonkung i valrörelsen 2002 högt. Andra höjdare är valvinsten 1976, bildandet av alliansen 2004 och valsegern 2006.

Känt ett tryck att avgå

Botten är de interna striderna och partikamraternas kuppförsök. Flera gånger har han känt ett tryck på sig att avgå.

– För tio år sedan när Marit Paulsen gjort ett strålande EU-val fanns det krav på att jag borde avgå. 2001 var det en ny sådan sväng.

Hur upplevde du det?

– Att bli attackerad av en motståndare är bara roligt, det piggar upp. Men angrepp från de egna känns jobbigt. När striderna sedan uppmärksammas i media inkräktar det på den personliga integriteten.

Han övertalades att ställa upp som partiledare när Maria Leissner avgick 1997. I valet året efter var Folkpartiet nära att åka ur riksdagen. Det var också en tuff tid.

– Det var ett katastrofval. Veckorna före valet var de tuffaste i min karriär. Det var enormt tungt. Samtidigt – att vi lyckades överleva är det jag är mest stolt över, säger han.

”Dataintrånget skadade oss”

Dataintrångsskandalen 2006 är ett annat tråkigt minne.

– Det var väldigt ytterst speciellt. Den affären skadade oss en hel del. Men det var otroligt skönt att vi ändå vann valet, annars hade det varit katastrofalt.

Framtiden ska han fundera över i hängmattan vid sommarstället i Småland. Men det lutar åt det privata näringslivet.

– Skulle det finnas något där som känns utmanade kan jag tänka mig det.

Han säger inte blankt nej till ett uppdrag från regeringen.

– Om de har ett jätteproblem på ett visst område som de behöver hjälp med så skulle jag överväga det. Men mina tankar går i en helt annan riktning.

Om du får frågan om att bli EU-kommissionär. Vilken portfölj skulle locka?

– Jag grunnar inte över det. Det är en politisk post och jag avgår inte här för att bli politiker på nytt. Det är absolut inget huvudalternativ.

– Jag tycker Carl Bildt skulle vara en strålande svensk EU-kommissionär om han vill.

Vad blir titeln på dina memoarer?

– Jag har inte bestämt om jag ska skriva dem än. Men mitt motto är ”Bättre och bättre dag för dag”. På sätt och vis har det varit så.