Varför gör de inte mer för att möta klimathotet?
Inga framsteg på toppmöte – trots bevisen
Bevisen för hur allvarligt läget är hopar sig. Både i form av extremt väder och vetenskapliga larmrapporter.
Ändå lyckas de ansvariga inte samla sig till konkret handling.
Varför gör världens ledare inte mer för att möta klimathotet?
Just nu sitter ministrar och regeringschefer på klimatmötet i Doha och bråkar om vad som måste åstadkommas. Senast på fredag ska de ha enat sig. Men inget tyder på att några genombrott är på gång. Tvärtom.
De fattiga länderna vill att de rika ska göra mer. De vill dessutom ha betalt av den rika världen för att minska sina koldioxidutsläpp.
De rika vill att utvecklingsländerna ska anstränga sig mer för att minska sina utsläpp. Relativt sett smutsar de ner mer.
Medan världen bråkar om vems ansvar det är att agera så fortsätter kliven rätt in i den stora klimatkatastrofen.
Numera är bevisen för den mänskliga påverkan på världens klimat så omfattande att de inte längre går att skjuta ifrån sig. Till och med ekonomerna i Världsbanken varnar numera för följderna av en kraftig temperaturhöjning.
Men politiker fungerar ungefär som vi vanliga människor.
De har en förmåga att stoppa huvudet i sanden och inte tänka längre än dit näsan räcker. Det vill säga fram till nästa val då de gärna vill bli omvalda.
Ingen röstmagnet
Omvald blir man inte om man lägger på ökade skatter på bensin och disel eller ställer större krav på företag och allmänhet. För miljön vore det bra eftersom konsumtionen då skulle minska samtidigt som det skulle bli mer lönsamt att snabbare få fram konkurrenskraftiga alternativ.
Men någon röstmagnet är det inte.
I utvecklingsländerna är politikerna ovilliga att dra ner på utsläppen eftersom tillväxten då drabbas. Vilket gör att den fattiga befolkningens standard höjs långsammare. Inte bra för politikernas popularitet.
Hellre än att fatta nödvändiga impopulära beslut skjuter världens ledare problemen framför sig. De värsta följderna ligger ju en bra bit fram i tiden.
Då är det lätt att skjuta över ansvaret på någon annan.
De som skulle behöva göra mest sitter på sidlinjen.
Kina och USA står tillsammans för över 40 procent av världens samlade koldioxidutsläpp. Indien kommer inte långt efter. Ingen av dem är särskilt pigg på att agera. USA har inte ens undertecknat Kyoto-avtalet från 1997 som går ut 31 december och som ledarna nu ska försöka ersätta med ett nytt avtal där alla förbinder sig att minska sina utsläpp.
Självmord
Intresset i USA för klimatmötet i Doha är mindre än för nästa omgång i basebolligan trots att det bara är månad sedan som stormen Sandy krossade New Jerseys kust.
I ett läge där folk skriker efter jobb är det politiskt självmord att vidta åtgärder som bromsar tillväxten.
Kinas enväldiga kommunistparti är i ett liknande läge när den jättelika tillväxtmaskinen börjat hacka. Ledarna vill inte vara bundna av några klimatkrav som riskerar deras jobb.
Så räkna inte med annat än kosmetiska uppgörelser i Doha. Toppmöten av det här slaget är kanske inte helt bortkastade men de är i första hand till för att de ska se ut som de ansvariga agerar fast de gör väldigt lite.
Ingen kommer att på allvar ta itu med utsläppen som höjer jordens temperatur. Experterna hävdar att höjningen måste stoppas nu. Annars är det för sent.
Men politikerna är mer upptagna av nuet. Tiden då de kunde höja blicken och agera för nästa generations bästa är förbi.