Läs förhöret med Mijailo Mijailovic

Mijailo Mijailovic svarade enstavigt och kortfattat på åklagarnas frågor under eftermiddagens förhör.

Frågorna kom att handla en hel del om hans rörelser inne på NK och hans försök att förändra sitt utseende efter mordet.

Mijailovic blev stundtals märkbart irriterad när han pressades av åklagaren.

helskärm

På Mijailovics egen begäran stoppades all direktsändning av förhöret. Orsaken var att han kände sig besvärad av tanken på att allt skulle direktsändas.

– Jag är inte van att tala inför så många människor, sa han till rätten.

När förhöret började vid halvtvåtiden började Mijailovic med att redogöra för händelserna på morddagen, den 10 september:

– Jag fick inte träffa min läkare. Jag hade sovit jättedåligt dagarna innan den 10 september. Jag tog en kniv hemifrån för att skydda mig. Jag kände förföljelsemani.

Han förklarade att han inte mådde bra av att bara sitta hemma utan ville ut på stan.

Han tänkte bara ''traska runt litet'' eftersom han inte hade några pengar med sig att handla för.

Han sade vidare att han var ledsen över att han inte fått träffa sin läkare.

– Jag kände mig helt desperat på hela livet. Jag kände mig helt misslyckad.

Varför åkte du in till stan?

– Jag ville ut, jag mådde inte bra.

Men kunde du inte ha promenerat hemma där du bor?

– Jo, men det gjorde jag inte. Jag tog med kniven.

Vilken kniv var det?

– En Morakniv från ett byggjobb.

Har du haft med den tidigare?

– Nej.

Mådde du speciellt dåligt den här dagen?

– Ja, jag fick inte träffa läkare, de ville inte hjälpa mig.

Hur kom du till Stockholm?

– Med pendeln på centralen. Gick på Åhléns och Pub.

Hittar du i stan?

– Nej, det är jag ingen höjdare på.

Har du varit på Pub tidigare?

– Ja, skivavdelningen. Där tycker jag om att vara.

Varför åkte du in till stan om du kände dig hotad och förföljd?

– Jag vet inte.

När åklagaren pressar Mijailovic att minnas bättre blir han märkbart irriterad:

– Jag tänker inte diskutera mer med dig. Jag kommer inte ihåg, jag mådde jättedåligt.

Men vi har ändå gått igenom det här flera gånger – ansträng dig lite.

Då ingrep advokat Althin:

– Mijailovic gör så gott han kan, sa han.

Mijailo Mijailovic sa att han inte hade några pengar på sig under besöket på varuhuset.

– Jag köpte ingenting, sa han.

Sökte du efter någon? undrade åklagaren.

– Nej, och jag kände inte igen någon. Jag var inte intresserad av något speciellt, svarade Mijailovic.

Åklagaren frågade honom om han kände sig stressad och var orolig under besöket på NK.

– Jag mådde jättedåligt, svarade han ännu en gång.

Flera gånger under förhöret upprepar han hur dåligt han mådde och att han inte kommer ihåg något.

Däremo minns han exakt när han såg Anna Lindh – nämligen när han kom ner från rulltrapporna från våning två.

– När jag såg henne hörde jag rösterna.

Vilket språk hade rösterna?

– Jugoslaviska.

Vad sa de?

– Att jag skulle angripa henne.

Så du och rösterna har alltså identifierat henne?

– Ja.

Själva övergreppet säger sig Mijailovic inte minnas.

– Det tog bara några sekunder, säger han.

Han berättar återigen hur han före attacken kommer ner med rulltrappan från plan 2, vänder sig åt höger för att gå ut från varuhuset. Men han kom åt fel håll och får i stället syn på Anna Lindh inne på butiken Filippa K.

– Jag såg henne, då kom rösterna som sa att jag skulle gå fram och angripa henne, säger Mijailovic.

Han säger att det kunde ha varit vem som helst och att han inte hade något personligen emot Anna Lindh.

Mijailovic uppger att han inte sa något när han högg Anna Lindh. Han säger att han inte visste var huggen tog.

– Det var en slump att de hamnade där de gjorde, förklarade Mijailovic.

Ett av huggen gick igenom armen på Anna Lindh.

Mijailovic kände ändå ingen större kraft när han högg.

Varför slutade du hugga? Var det rösten som sade åt dig? undrar åklagaren.

– Nej, Jag hade ingen tanke. Det var panik, svarar Mijailovic.

Han beskrev händelsen som en stor mardröm när han flydde nedför rulltrappandär slängde han kniven.

Den fortsatta flykten genom Salénhuset skedde, enligt Mijailovic, i panik.

Det var för övrigt det ord han använde flitigt när åklagaren bad om förklaringar till olika skeenden.

Ett annat ständigt återkommande uttryck var ''jag vet inte''.

Åklagarens uppehöll sig en stund vid hans rörelser på NK.

– Jag visste inte vilket plan jag befann mig på, jag hade kommit fel, jag kan inte NK i detalj, svarar Mijailovic som börjar bli irriterad över de detaljerade frågorna. Han upprepar flera gånger att han såg Anna Lindh först vid butiken Filippa K.

Åklagaren har hävdat att han kan ha sett Anna Lindh från ljusgården på plan två och redan då bestämt sig för att anfalla henne.

– Jag var aldrig vid ljusgården, säger Mijailovic.

Jaså, det minns du, säger Peterson. Minns du hur du tar dig vidare sedan?

– Nej, jag minns ingenting. Jag hamnade bara vid Dramaten.

Vad gör du när du kom dit då?

– Jag stoppade en taxi

Då ska du till Tullinge, men har inga pengar. Blir det problem?

– Nej, jag sa att jag betalar när jag kommer fram och då blev det inga problem.

När du åkte med taxin. Såg du några avspärrningar då?

– Ja, taxichauffören sa att det hade varit något knivdåd på NK.

Hur kändes det?

– Vet inte. Jag pratade inte med honom.

Sedan redogjorde Mijailo Mijailovic för hur lång tid det tog att ta sig hem och för kostnaderna.

Vad hände sedan?

– Taxichauffören följde med upp för att jag inte skulle lura honom.

Men jag vill minnas att du i förhören sa att han satt kvar i bilen?

– Nej, han följde med upp.

Vad gör du sen?

– Jag berättade för mamma. Och jag skrek: Packa en väska med kläder.

Varför gjorde du det

– Vet inte. Fick panik.

Vad tänkte du nu. Vad tänkte du göra?

– Jag skulle åka till Hovsjö.

Varför skulle du åka till Hovsjö?

– Jag vet inte. Fick panik.

Men det måste ju finnas ett syfte med att du åkte ut i skogen?

– Ja, jag slängde kläderna.

Vad gör du av kläderna?

– Jag slängde dom. Jag ville elda upp dem men det gick inte. Vet inte varför. Fick panik.

Sedan gick åklagaren in på att han gömde dem, istället för att han skulle ha slängt dem.

Vad gjorde du sen?

– Jag åkte till en bekant i Södertälje.

Brukar du besöka henne?

– Ja.

Varför ville du besöka henne?

– Jag ville inte vara ensam.

Får du bo kvar där över natten?

– Nej, jag åker tillbaka till Tullinge, säger Mijailovic och berättar hur han åker till en annan vän.

– Kompisen hämtar mig och vi åker till honom i hans bil.

Har du med dig något?

– Ja, en trimmer.

Varför har du det?

– Vet inte, fick panik.

Blev du klippt där?

– Ja, det blev jag.

Varför blir du klippt där? Var du missnöjd med din frisyr?

– Det är väl bra att klippa sig ibland.

Vi har kniven, kläderna och du har klippt ditt hår? Tyder inte det här på att du ville förändra ditt utseende?

– Vet inte, fick panik.

Krister Petersson återkom flera gånger till frågan om Mijailovic ville ändra sitt utseende efter överfallet.

– Jag kände panik och handlade därefter, blev åter hans svar.

Dagen före knivdådet 10 september var Mijailo Mijailovic också inne i Stockholms city.

Han lyssnade på ett torgmöte med folkpartiledaren Lars Leijonborg.

– Jag lyssnade en stund, men jag är inte politiskt intresserad, sa han.

Samma dag försökte han också träffa sin läkare i Tumba.

Varför ville du besöka henne, undrade åklagaren.

– Jag hade svårt att sova och ville prata om detta, berättade Mijailovic.

Pratade ni om tjejer?

– Nej, jag har ingen tjej, men jag tänker mycket på detta, sa han.

Knappt en timme in i förhöret kom frågorna att handla om hans medicinering.

Mijailovic förklarade att han fått många olika mediciner och då särskilt sömntabletter.

Han berättade vidare att han tog sina mediciner dagen före mordet. han hade tagit dem som vanligt på kvällen, och skulle därmed egentligen vara fullt medicinerad den 10:e, men han kände sig i alla fall deprimerad.

Finns det nåt i samhället du är besviken på?

– Ingenting. Jag är helt opolitisk. Jag röstar inte ens.

Men du har ju i förhören sagt att du är besviken på vården?

– De frågorna vill jag inte svara på.

Efter en kort paus klockan tre återupptogs förhandlingarna. Det var då dags för Peter Althin att förhöra sin klient. Althins frågor till Mijailovic besvaras enstavigt, med dov och lite monoton röst.

Sa rösten nåt om att du skulle döda?

– Nej.

Bara angripa?

- Ja.

Varför kastade du kniven?

– Jag fick panik.

Hur kände du när du fick reda på att Anna Lindh avlidit?

– Jag kände stor sorg.

Var det sen du försökte komma in på sjukhus?

– Ja.

Är det riktigt att beskriva det här som en impuls, som nåt som inte var planerat?

– Ja.

Är det nåt som du själv skulle vilja meddela tingsrätten?

– Näe.

Klockan 15.18 avslutade Althin sitt förhör, varvid rådmännen ställde några kompletterande frågor.

Simone Söderhjelm, Anders Bäckström, Fredrik Rundkvist, Malin Ekmark, Alexandra Forslund, Mattias Lundell,TT