Ye-eun flydde från Nordkorea: ”Du får inte ens drömma där”

Gustaf Tronarp

SEOUL. Trots att hon inte kan simma slängde sig Ye-eun Joo i floden som skiljer Nordkorea från Kina.

Innan strömmen förde bort henne hade hon fattat ett beslut: Hellre dö på flykt än att leva hela livet i diktaturen.

I säkerhet i Sydkorea vittnar Ye-eun om att missnöjet mot Kim Jong-Uns förtryckarregim växer – även om det sker i tysthet.

– Människorna tänker inte bara acceptera att svälta ihjäl, säger hon.

helskärm

Under sina första 19 år trodde Ye-eun Joo att livet skulle fortsätta precis som det börjat. Som för alla andra människor i Nordkorea hade hennes klasstillhörighet bestämts långt innan hon föddes. Ye-euns båda föräldrar var jordbrukare. Därmed var det bonde hon var, och det skulle hon förbli.

– Hade jag stannat i Nordkorea hade jag varit lantbrukare till min dödsdag.

– Ganska länge reflekterade jag inte så mycket över det. Jag tänkte inte på meningen med livet eller vad mitt syfte här på jorden var. Men när jag blev lite äldre började jag tänka mer och mer på det, säger hon.

Lämnade sina föräldrar

Ye-eun Joo gick tolv år i skola i Nordkorea. Lärarna undervisade i vanliga ämnen – som matte, koreanska och geografi. Men allt sveptes in i en tät filt av propaganda.

– Det handlade mest om vad ledarna säger och tycker. Själva ämnena pratades det inte så mycket om. Senare har jag märkt att det står helt andra saker i böckerna i andra länder.

Men hjärntvättningen nådde inte fram till Ye-eun. I stället fortsatte hon att bygga upp drömmen om någonting annat. Det skedde lite i taget, och helt utan internet och mobiltelefon. Från människor som lyckats göra ett besök i grannlandet Kina hörde hon berättelser om hur mycket bättre allt var där. På den svarta marknaden fick hon tag på förbjudna utländska filmer som handlade om annat än partiet och att ära sitt land.

– Det gick att prata om att det kunde vara bättre på andra ställen med familjen och nära vänner. Men man fick vara väldigt försiktig. Vem som helst kunde ange en.

När Ye-eun var 20 år fyllda fattade hon sitt beslut. Hon tänkte fly över floden till Kina. Trots att hon inte kan simma, och trots att hon skulle löpa stor risk att bli upptäckt och tagen till ett arbetsläger.

– Jag berättade om planerna för min bästa kompis. Hon försökte stoppa mig för att de trodde att jag skulle dö. Men jag kände att jag hellre skulle dö än att leva hela livet i Nordkorea.

En dag i augusti 2014 slängde hon sig i vattnet. Det var strömt, men Ye-eun hade tur och nådde den andra sidan av floden.

”Torteras i specialfängelser”

Ye-eun Joo beskriver landet hon lämnat som ett samhälle där hierarkierna är hårda som järn. På senare tid har de blivit än mer oböjliga. Tidigare har det även för lantbrukarbarn varit möjligt att läsa vid universitetet. En man med hög ställning kunde gifta sig med en kvinna från en lägre klass, och på så sätt lyfta upp henne till sin nivå. Men det går inte längre.

– Tidigare har folk kunnat muta sig uppåt i systemet, bara man haft pengar. Men det har regimen stoppat nu.

Kim Jong-Uns allt fastare grepp omfattar också militärtjänstgöringen. Den är flera år lång och obligatorisk för alla män. Förut har det gått att slippa, men nu är det helt omöjligt.

– Det fanns sätt att komma runt den om man hade hälsoproblem eller så. Men det går inte längre. Den som försöker tas till särskilda fängelser och torteras.

– Jag tror att det beror på att Kim Jong-Un behöver många soldater till sina byggnadsprojekt. Jag vet att massor av människor håller på att anlägga en järnväg i bergen.

Riskerar att avrättas

I Kina mötte Ye-eun pastorn Ki-won Chun. Han hjälpte henne till Seoul i Sydkorea och den kristna skolan Durihana. Där får barn som är föräldralösa eller vars familjer är fattiga undervisning, mat och någonstans att bo. Ye-eun har fått jobb på skolan. Hon ser till att barnen har tillgång till mediciner och annat som de behöver.

Ett år efter Ye-euns flykt kom också hennes syster till Sydkorea. Kvar i norr finns föräldrarna. De kommunicerar via illegala telefoner.

– Det är väldigt farligt. Mamma och pappa riskerar hårda straff om regimen kommer på oss.

– Jag hoppas att de kommer att ta sig hit. Men jag vet inte om de vågar. Nyligen hörde jag om en hel familj som blev tagna i Kina efter att de flytt. De tog allihopa livet av sig genom att äta cyanidpiller eftersom de visste att de skulle bli avrättade. Kim Jong-Un avrättade nyligen 60 personer som försökte fly. De blev skjutna i huvudet.

– Nordkorea ser mycket värre på om en hel familj flyr än om en enskild familjemedlem gör det. Det ses som ett värre svek.

”Märks större missnöje”

I Durihanas ganska slitna skolbyggnad går i nuläget drygt 50 barn. I ett av klassrummen kämpar engelskaläraren Young Ho Kim med att få sina elever att sitta stilla.

Han behöver dock inte säga till Won Hyuk Cho. Han är tyst och blickar ner i en stencil fylld med personliga pronomen. Won Hyuk är 14 år gammal, men hans kropp är så liten och späd att den mer liknar en sjuårings.

Precis som Ye-eun är Won Hyuk född i Nordkorea. Som liten led han av undernäring, vilket hämmade hans tillväxt. Han minns inte när han lämnade Nordkorea, men han kommer ihåg kylan.

– Vi hade ett hus där, och det var väldigt kallt på vintern. Sedan var lärarna inte så snälla. Det är bättre här.

Det håller Ye-eun Joo med om.

– Jag älskar livet i Sydkorea. Allt är bättre än i Nordkorea. Den största skillnaden är nog att alla sydkoreaner får resa var de vill. I Nord får ingen resa någonstans.

– Men det finns heller inte någon yttrandefrihet i Nordkorea. Vi fick inte säga eller göra vad vi ville. Ingenting är tillåtet där. Du får inte ens drömma.

24-åringen tror att den akuta matbristen kan komma att bli Kim Jong-Uns fall.

– Folk har varit mer lojala med de tidigare regimerna. Men nu börjar det märkas ett större missnöje. Människorna tänker inte bara acceptera att svälta ihjäl.