Polisens register är rena Kalle Anka
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-16
Som vanligt när det sker ett fruktansvärt brott är vi många som undrar hur polisen fungerar eller snarare inte fungerar.
De senaste dagarna har vi till exempel fått lära oss att polisen inte har något centralt register över olösta mord och sexualbrott.
Hur är det möjligt att ett rikt land som Sverige, ett land som dessutom ligger i framkant när det gäller utveckling av ny teknik, inte har något så självklart?
Jag ställde frågan till Thord Modin, chef för underrättelsetjänsten på rikskriminalen.
– Vi hade ett register under åren 2000 till 2006. Viclas heter det. Men det ansågs för dyrt och personalkrävande. Vi hade fem analytiker som arbetade med Viclas.
Där kan väl polisen bygga upp ett nytt, bättre register?
Nej, så enkelt är det inte inom den svenska ordningsmakten. Därför är polisen nu hänvisad till ”centrala brottsspaningsregistret”, ett datasystem som är nästan komiskt föråldrat.
30-årigt system
– Det är från 1970-talet, säger Thord Modin. Sök- och länkmöjligheterna är små.
Datasystemen är så primitiva att polisen inte ens kan vara säker på vilka mord som är uppklarade och vilka som är ouppklarade. Det skrev kriminalinspektör Eiler Augustsson i ett brev till chefen för länskriminalen i Stockholm den 27 februari i år.
Augustsson leder ”cold case-gruppen” i Stockholm. Den ska se på ouppklarade våldsbrott med friska ögon och försöka lösa dem.
Augustsson skriver att gruppen sedan starten 2003 försökt få grepp om vilka fall av ”dödligt våld” som är ouppklarade i Stockholms län. ”Vi har stött på betydande problem att få klarhet i om ett ärende är uppklarat respektive ouppklarat.”
Det låter som rena Kalle Anka men är bokstavligen blodigt allvar.
Vad är det för fel på polisen?
En del av svaret fick jag när jag sökte Thord Modin. Han är en av rikskriminalens viktigaste chefer. En av polisens pressinformatörer gav mig hans mobilnummer. När jag frågade exakt vad Modin har för tjänst kunde informatören först inte svara: ”De har ju organiserat om igen”.
Datorerna fungerar inte
Sveriges poliser får stå ut med ständiga omorganiseringar parade med tafflig byråkrati. Jag har sett polismän sitta i timmar och försöka skriva in rutinrapporter i datorer som inte fungerar. De arbetar i ett system som mal sönder arbetslust och initiativförmåga.
Rimligen är det förklaringen till missar som för de flesta av oss verkar obegripliga. Anders Eklund var namngiven i ett tips om Pernillamordet men polisen följde inte upp det, trots att en enkel slagning i brottsregistret borde satt fart på alla blåljus i Dalarna och Gästrikland.
3,5 mil – för långt bort
Eklund har även erkänt ett våldtäktsförsök i Sandviken 2006. En person som blev vittne till överfallet tog två mobilbilder. Chefen för länskriminalen i Gävleborg berättade i lördags att poliser gick runt på
krogar och visade bilderna. De fick inget napp.
De visade alltså bilderna i Sandviken. Från Sandviken i Gävleborgs län är det tre och en halv mil till länsgränsen mot Dalarna.
Man kan tänka sig att våldsmannen körde bil och korsade länsgränsen.
Fick polisen i Dalarna bilderna på våldtäktsförsöket?
Nej, inte förrän i torsdags när Anders Eklund redan var gripen.
I går ringde jag polisen i Gävle och frågade varför.
– Det fungerar inte så, sa kommissarie Anders Samuelsson på min fråga.
Varför det inte fungerar borde vara en av Sveriges viktigaste politiska frågor.