Här blir Hälge vattnets konung
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-12
Det var ingen sjöfågel, säl och definitivt inte U137.
Hälge tyckte det var grönare på andra sidan Kungsbackafjorden – och simmade därför över en kilometer.
– Älgtjuren simmade så det blev svallvågor, säger Jan Olof Stenberg.
Jan Olof Stenberg och hans fru hade på lördagsförmiddagen varit på Smögen och njutit av säsongens kanske sista värmande solstrålar. På väg hem till hamnen vid Svinholmen i Kungsbackafjorden i motorseglaren såg de något märkligt i vattnet.
"Hade väldiga öron"
– Det var något stort och svart som plöjde fram i vattnet. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro så vi tog oss närmare med båten och tog fram kikaren. Då såg vi att det var en simmande älgtjur, säger Jan Olof Stenberg.
På säkert avstånd, ungefär 50 meter från älgen, stannade de. Det blev ett märkligt möte mellan människa och skogens konung.
– Älgen hade väldigt stora öron som han rörde på hela tiden när han lyssnade och tittade på oss. Vi trodde först att de där stora, viftande öronen var sjöfåglar eller något. Han stannade till en kort stund och höll sig flytande i vattnet, sedan simmade den målmedvetet vidare mot land.
Simmade som en fisk
När Jan Olof Stenberg och frun upptäckte den hade älgtjuren ca 1 000 meter kvar till fastlandet och paret började fundera lite på om den verkligen skulle klara pärsen i vattnet. Det var runt fem meter djupt så trots sina långa ben bottnade den inte. Men älgtjuren visade sig vara en simmare av rang och ett rent fartvidunder.
Den simmade riktigt bra, det blev till och med lite svallvågor när den satte fart. Vi följde den med kikaren så länge vi kunde och då var den nästan i land. Den klarade sig säkert, säger Jan Olof Stenberg som aldrig varit med om maken.
– Jag har sett sälar, tumlare, pigghajar och en del annat när man varit ute med båten. Men aldrig älg så långt från land. Jag trodde inte mina ögon.