Skelettkvinnan: ”Det var tortyr”
Uppdaterad 2015-03-16 | Publicerad 2013-08-07
Tvingades vara naken i sin cell på arresten - JO kritiserar polisen
”Skelettkvinnan” beskriver tiden i arresten som tortyr.
- Jag tvingades vara naken i en kall cell i två dygn, med vakter som tittade på mig, säger Helena, 38.
Hemma i hennes lägenhet i Göteborg fann polisen mänskliga skelettdelar. Det kom senare fram att Helena, som hon själv beskriver det, är en osteologiskt intresserad ”udda person” som samlar på skelett hon köpt via nätet, och hon dömdes för brott mot griftefriden.
Men till en början, i september i fjol, misstänktes hon för mord.
Efter gripandet uppger Helena att hon misshandlades av en kvinnlig polis.
På arresten i Mölndal tvingades hon ta av sig kläderna, som skulle rättsundersökas.
- Flera vakter stod i en halvmåne omkring mig och en av dem fällde en nedlåtande kommentar om en tatuering jag har: ”Du gillar döden, va?” sa vakten hånfullt.
”Fick bara en filt”
Men hon gavs inga nya kläder.
- Jag fick bara en gul nött filt att skyla mig med. Jag frös och gick barfota på de kalla golven i två dygn.
Hon påstods vara självmordbenägen.
- Men det var jag inte. Och hade jag varit det borde de kollat in i cellen oftare. Det var inte varje kvart som polisen hävdar.
Personalen tog också ifrån henne glasögonen, säger hon.
- Det gjorde mig syndepraverad på gränsen till tortyr. Utan dem blir jag nästan blind. Jag blundade hela tiden inne i cellen. Inte ens under förhören fick jag ha dem, och det gjorde mig yr och förvirrad.
– Jag satt i cellen och tänkte "vad är det för Kafkavärld jag hamnat i".
Polisen försvarar sig
Helena gjorde en anmälan till Justitieombudsmannen, JO.
Det gjorde även en annan kvinna som tvingats vara naken i tre dygn på samma arrest.
Polisen försvarar sig i båda fallen med att man skulle kunna skada sig själv med kläderna.
Polisen hävdar också att Helena inte fått vara utan kläder i mer än ett halvt dygn, men dokumentationen kring behandlingen av Helena konstareras vara bristfällig.
JO har nu kommit med kritik mot polismyndigheten i Västra Götaland, som uppger att man sett över sina rutiner.
Läkaren och rättspsykiatern Susanne Flyborg sitter i styrelsen för Rättssäkerhetsorganisationen som jobbar för frihetsberövades rättigheter.
- Det här är en förskräcklig historia. Att det behövs vidare samtal om mänskliga rättigheter och attityden inom häktet är ju uppenbart, säger hon.
”Hemsk miljö”
Helena vill påpeka att de flesta i personalen i arresten och på häktet var respektfulla, fina människor.
- Miljön där är hemsk. Folk skriker hela tiden, vissa gråter. Jag kan förstå att man kan bli negativt påverkad. Men så här får det inte gå till.