Miljontals barn på övergreppsbilder hittas aldrig

helskärm

Mängden övergreppsmaterial på nätet är enorm, men sajterna som tjänar pengar på klicken är svåra att komma åt och miljontals utsatta barn hittas aldrig, enligt polisen.

– Den absolut största delen av barnen förblir oidentifierade, tyvärr, säger Björn Sellström, kommissarie på Noa.

Mörkertalet över hur många barn som utsätts för dokumenterade övergrepp som sprids på nätet är enormt, enligt Ecpat. Barnrättsorganisationen samverkar med flera svenska telekombolag, däribland Tele 2 som i sitt nät blockerade över 2,5 miljoner försök att nå webbplatser med sexuella övergrepp på barn i fjol, utifrån listor från polisen och Interpol.

Enligt Christoffer Rahm, psykiatriker och forskare vid Karolinska institutet, visar ett par äldre skandinaviska undersökningar att 3-4 procent av vuxna män har tittat på sådant material, men hans uppfattning är att andelen ökar.

– Debutåldern sjunker snabbt, nu är de flesta tonåringar när de kommer i kontakt med det här första gången. Det är en alarmerande trend, säger han.

Den stereotypiska bilden av en förövare som sitter i en skåpbil utanför en skola stämmer inte, menar han.

– Det här är inte alls den enstaka kufen, det är mycket mer vanligt än så.

Tjänar pengar

För svensk polis är det svårt att att komma åt webbplatser där övergrepp på barn förekommer, enligt Björn Sellström, kommissarie på Nationella operativa avdelningen (Noa).

– Eftersom servrarna ligger i länder som är utanför vår jurisdiktion kan vi inte förhindra att sajterna existerar. Vi kan blockera dem, men de byter namn ganska ofta. Det är inte helt enkelt att stoppa det här, säger han.

Ofta finns ett kommersiellt syfte bakom sajterna, som är reklamfinansierade och tjänar pengar per klick på olika länkar. En bild kan fungera som en länk som vid ett klick leder vidare till en ny sajt med andra bilder, som i sin tur leder vidare till ytterligare en sajt.

Miljontals oidentifierade

För att kunna identifiera barnen arbetar polisen med automatiserade processer där bilder rangordnas för att hitta det mest nytagna materialet – för då är sannolikheten störst att det handlar om pågående övergrepp, enligt Björn Sellström.

– Eftersom övergreppsmaterial i dag är på väldigt små barn är det inte sällan som brottsoffret och förövaren står varandra nära. Hittar vi den ena så hittar vi den andra, så identifieringsarbetet är jätteviktigt.

TT: Hur många barn är det som ni aldrig lyckas identifiera?

– Ja herregud, det är miljontals. Om man tittar på en bild vet man för det första inte om det är ett svenskt barn eller var barnet kommer ifrån. Givet det enormt stora bildmaterial som finns i omlopp på nätet, så förblir den absolut största delen av barnen oidentifierade, tyvärr.

I bästa fall innehåller bildfilen information om en ip-adress, en geografisk position eller ett kameramärke. I annat fall gäller det att försöka hitta ledtrådar i bilden – en bokhylla där man kan tyda språket på böckerna, ett tvättmedelspaket, eller ett klädesplagg som kan härledas till ett visst land.

– Det är ett riktigt pusslande och detektivarbete bakom identifieringsarbetet. I det här är det viktigt att ha samverkan internationellt.

Problem med sexualiteten

De flesta som tittar på bilder och videor där barn utnyttjas är män som haft en sexuell dragning till barn sedan tonåren, i snitt sedan de var 16 år, enligt forskaren Christoffer Rahm. Flera har neuroatypiska drag och omkring en tredjedel har depressiva drag.

Alla har däremot inte den psykiatriska diagnosen pedofili, men enligt Christoffer Rahm har många problem med att sexualiteten ”har skenat iväg med dem”, de tänker på sex och ägnar sig åt sexuella aktiviteter i en utsträckning som påverkar det övriga livet.

– Det är en negativ spiral där de använder det här inte bara för sexuell njutnings skull utan även för att hantera ångest över annat i livet.

Gav resultat

De 160 anonyma personer från hela världen som deltog i hans studie tillbringade i snitt 6-7 timmar per vecka med att titta på övergreppsmaterial. Syftet var att undersöka om en internetbaserad kognitiv beteendeterapi (KBT) kunde få dem att sluta titta på och dela bilder eller videor där barn utnyttjas sexuellt.

Efter att studien visat på goda resultat, har Karolinska institutet nyligen startat ett sådant behandlingsprogram på svenska som leds av Christoffer Rahms forskarkollega Malin Joleby.

– Vi har lanserat en svensk anonym behandling på nätet, så att de inte behöver avslöja sin identitet och hoppas nå ut till det här mörkertalet svenskar, säger Christoffer Rahm.